Egopic

TACK! för alla snälla ord. Jag hade aldrig tagit mig igenom det här (blogginlägget) utan uppmuntran. Hjälp, vilken tid det tog. (Jag minns en tid då jag tyckte att det var så oproblematiskt att blogga. Det känns som om det var väldigt länge sedan. Minst en vecka.)

Så hur tar vi oss från detta?

Ska jag verkligen blogga? Räcker det inte med facebook, twitter, instagram (ni får gärna bli mina ”kompisar” där, bara ni har ett namn jag kan dechiffrera)?

Facebook. Twitter. Instagram… När jag säger det högt vill jag säga upp vårt internetabonnemang (jag, gamla människan, varför ägnar jag mig åt detta trams?!), men samtidigt tycker jag ju att det är så mysigt med sociala medier. Det är avslappnande som en veckotidning, alla dessa små nyheter: att någon har ätit en god middag, varit på en mysig semester, fått en glad nyhet, ett par nya skor…  (Även om det finns saker som stör mig: folk jag räknar som mina vänner ”på riktigt” som läxar upp mig på nätet, folk jag INTE känner ”på riktigt” som avkräver mig på en intimitet jag knappt ger mina barndomskompisar.)

Jag är allvarlig nu. Det är lätt att få sociala medier att framstå som enbart tramsigt. Men det är faktiskt ett kommunikationsmedel. Kommunikation (i alla former) kan vara tramsigt (och är det nästan jämt, det är knappast så att det normala ”samtalet” för oss närmare en lösning på Palestinakonflikten) men det kan också vara precis motsatsen.

Jag använder mig av sociala medier på ett tramsigt sätt. För att delge mina följare mina tramsiga tankar. Är det ”fel”? Gör det mig till en mindre duglig människa? Är det inte skönt att läsa om sånt, vid sidan om *valfri annan nyhet* och kan det inte få vara oproblematiskt kul att utbyta tankar (viktiga/oviktiga) med folk man inte behöver umgås med?

Jag vet inte. Men jag tycker i alla fall inte att det påverkar min förmåga att leva i nuet och jag tycker inte att jag byter ut mitt riktiga liv mot det här. Jag tycker till och med att det förbättrar mina chanser att ”göra något”, om man med ”göra något” menar (exempelvis) skriva en bok som någon faktiskt vill läsa.

Men det finns en gräns för vad jag hinner. Jag har inte så många läsare på sociala medier, men ni har blivit fler och jag vill gärna veta vad ni tycker. Det är lätt att raljera över vårt behov av bekräftelse, men för mig är kontakten med er helt avgörande för det jag sysslar med.

Så, hur tar vi oss från detta?

En frågestund kanske?

 

48 reaktioner till “Egopic”

  1. Siri tycker att :

    i) du är fantatisk duktigt
    ii) du skulle fokusera och skriva en bok som alla ska läsa
    iii) du skulle ta det lungt med sociala medier
    iv) dessutom du skulle sluta blogga

    1. Siri tycker också att jag borde (i) sporta mer (ii) springa mer (iii) springa ännu mer
      Jag tycker att Siri ställer (i) väldigt höga krav…

  2. Couldn’t agree more.
    Sociala medier är här och man måste förhålla sig till dem på ett eller annat sätt. Och jag har alltid älskat kommunikation, hade 32 brevvänner när jag var töntig tonåring. Jag och min brevvän i Melbourne har mycket lättare att hålla kontakt med hjälp av Facebook än med långa brev vi inte hinner skriva eftersom vi båda skriver böcker, har barn och jobbar. Och sådant. Och ibland är det trams, ibland är det tänkvärt och ibland hjärtskärande viktigt. Det är nästan aldrig tidsslöseri.
    Men nu skulle jag börjat skriva för tre minuter sedan så hej då internet. 🙂

  3. Couldn’t agree more.
    Sociala medier är här och man måste förhålla sig till dem på ett eller annat sätt. Och jag har alltid älskat kommunikation, hade 32 brevvänner när jag var töntig tonåring. Jag och min brevvän i Melbourne har mycket lättare att hålla kontakt med hjälp av Facebook än med långa brev vi inte hinner skriva eftersom vi båda skriver böcker, har barn och jobbar. Och sådant. Och ibland är det trams, ibland är det tänkvärt och ibland hjärtskärande viktigt. Det är nästan aldrig tidsslöseri.
    Men nu skulle jag börjat skriva för tre minuter sedan så hej då internet. 🙂

  4. Jag är oerhört förtjust i bloggformatet. Jag tycker att du ska använda det (att du har varit aktiv och fantastisk flera dagar på raken innebär inte att du får vila ett tag. Tvärtom, skulle jag säga.)

  5. Hej Malin,
    jag följer dig sporadiskt på facebook och din blogg,jag tycker det är trevligt och gläds med dina framgångar, Tack för att du delar med dig av det! jag är inne på samma spår som dig… Det finns fördelar och nackdelar med allt man ägnar sin tid åt, själv bloggar jag inte men jag utnyttjar sociala medier. Bland fördelarna är att man kan nå ut och göra sig hörd, marknadsföra, kanske påverka osv. men allt det är vedertaget om än kanske inte lika stort genomslag som tidigare. På den negativa sidan så finns ju allt det som kan skada en då man exponerar sig, vilket även kan och drabba ens nära och kära, vilket även jag fått min beskärda del av, människor som av någon outgrundlig anledning vill illa, även för mig kommer då frågan upp ”varför gör jag det här?” ”ska jag sluta”, men jag inser efter en del funderande att det trotts alla problem ger mig en hel del glädje att läsa inlägg från vänner och bekanta, men för att få glädjen att läsa om vänners och bekantas så känner i alla fall jag att jag behöver bidra, i alla fall lite :-). Utöver vänner och bekanta så uppskattar jag möjligheten att ”ha kontakt med gamla vänner och klasskompisar mfl. och jag tycker mig märka att det är ömsesidigt, jag tycker därför att det är värt det, även om jag kanske är lite mer privat och begränsad och därmed kanske inte lika exponerad som kanske du är, för mig är det i alla fall viktigt att kunna använda mig av de sociala medierna.
    MVH Ola

    1. Hej Ola! Kul att du läser! Jag håller med dig. Jag tycker också att det är kul att hålla koll på kompisar, även om jag tycker att mitt användande av sociala medier har blivit ngt annat (på gott och ont)… Jag skriver inte sånt jag skulle skriva till kompisar. Eller, åtminstone väldigt sällan.

  6. Hej Malin,
    jag följer dig sporadiskt på facebook och din blogg,jag tycker det är trevligt och gläds med dina framgångar, Tack för att du delar med dig av det! jag är inne på samma spår som dig… Det finns fördelar och nackdelar med allt man ägnar sin tid åt, själv bloggar jag inte men jag utnyttjar sociala medier. Bland fördelarna är att man kan nå ut och göra sig hörd, marknadsföra, kanske påverka osv. men allt det är vedertaget om än kanske inte lika stort genomslag som tidigare. På den negativa sidan så finns ju allt det som kan skada en då man exponerar sig, vilket även kan och drabba ens nära och kära, vilket även jag fått min beskärda del av, människor som av någon outgrundlig anledning vill illa, även för mig kommer då frågan upp ”varför gör jag det här?” ”ska jag sluta”, men jag inser efter en del funderande att det trotts alla problem ger mig en hel del glädje att läsa inlägg från vänner och bekanta, men för att få glädjen att läsa om vänners och bekantas så känner i alla fall jag att jag behöver bidra, i alla fall lite :-). Utöver vänner och bekanta så uppskattar jag möjligheten att ”ha kontakt med gamla vänner och klasskompisar mfl. och jag tycker mig märka att det är ömsesidigt, jag tycker därför att det är värt det, även om jag kanske är lite mer privat och begränsad och därmed kanske inte lika exponerad som kanske du är, för mig är det i alla fall viktigt att kunna använda mig av de sociala medierna.
    MVH Ola

    1. Hej Ola! Kul att du läser! Jag håller med dig. Jag tycker också att det är kul att hålla koll på kompisar, även om jag tycker att mitt användande av sociala medier har blivit ngt annat (på gott och ont)… Jag skriver inte sånt jag skulle skriva till kompisar. Eller, åtminstone väldigt sällan.

  7. Hej!

    Jag har läst din blogg ett tag och tycker mycket om den. Är en flitig bloggläsare men har inte fastnat för twitter; det blir för kortfatttat och ytligt tycker jag. Och svårföljt. Och Instagram, det är ju bara bilder väl? OERHÖRT ointressant jämfört med intressanta bloggtexter med tillhörande bilder som man får något sammanhang i.

    Jaha, jag är väl en bakåtsträvande tråkmåns då.

    Och så skulle jag säga att jag gillar dina böcker också.

    Hälsningar från en bloggälskare

    1. Tack snälla Anna! Bakåtsträvande tråkmånsar är Very Important People. De betyder något alldeles speciellt för mig. Twitter är knepigt och tidskrävande, men kul tycker jag. Instagram älskar jag (märkligt nog). Och ungarna ”gör” bara instagram.

  8. Hej!

    Jag har läst din blogg ett tag och tycker mycket om den. Är en flitig bloggläsare men har inte fastnat för twitter; det blir för kortfatttat och ytligt tycker jag. Och svårföljt. Och Instagram, det är ju bara bilder väl? OERHÖRT ointressant jämfört med intressanta bloggtexter med tillhörande bilder som man får något sammanhang i.

    Jaha, jag är väl en bakåtsträvande tråkmåns då.

    Och så skulle jag säga att jag gillar dina böcker också.

    Hälsningar från en bloggälskare

    1. Tack snälla Anna! Bakåtsträvande tråkmånsar är Very Important People. De betyder något alldeles speciellt för mig. Twitter är knepigt och tidskrävande, men kul tycker jag. Instagram älskar jag (märkligt nog). Och ungarna ”gör” bara instagram.

  9. Kära Malin!

    Ta långa vilopauser, blogga bara när du känner att det ger dig något eller fungerar som ett terapeutiskt andningshål. Känn dig aldrig pressad att blogga; det är en extrakurrikulär aktivitet som enbart ska tas i bruk när du verkligen har lust. Och som sagt, när det fyller en funktion. Jag tycker om den terapeutiska aspekten; den helar och renar. Den gör dig mer avslappnad. Däri ligger pudelns kärna; så länge effekterna för Dig Malin känns mer positiva än negativa; go for it; men börjar du – och du kanske tvekar lite redan här – lägg ner det. En tid. Vi stöttar dig och vi tycker om dig och beundrar dig, vare sig du bloggar eller inte. Det vill jag att du ska veta. Och är du osäker, så säger jag det till dig igen, så många gånger som du vill!

    Du har tre barn, du har en äkta man, du har massor att syssla med, du har dina kompisar, din utvidgade familj, så stressa inte med för många projekt åt gången.

    Apropos mina kommentarer i dag på nätet; jag hoppas verkligen att du ser var jag skämtar och var jag är allvarlig. Det kanske var oförsiktigt och tom hänsynslöst (I hope by the Lawrd not) att tala om ”en kratta”, men eftersom vi haft lite utbyten om det där med trädgårdsodlingar och gjort det med 110% humor, så tar jag för givet att du förstår. Se jag blir så inspirerad att försöka vara lustig (speciellt efter att ha läst dina bloggar) att jag kanske tar i för mycket. Säg till i så fall, snälla!

    Kram du allra duktigaste, mänskligaste, finaste Malin.

    1. Jag förstår, Susanna, oroa dig inte. Och så fort det har slutat regna ska jag gå ut och ta ett foto av min magnolia och lägga upp! KRAM!

  10. Kära Malin!

    Ta långa vilopauser, blogga bara när du känner att det ger dig något eller fungerar som ett terapeutiskt andningshål. Känn dig aldrig pressad att blogga; det är en extrakurrikulär aktivitet som enbart ska tas i bruk när du verkligen har lust. Och som sagt, när det fyller en funktion. Jag tycker om den terapeutiska aspekten; den helar och renar. Den gör dig mer avslappnad. Däri ligger pudelns kärna; så länge effekterna för Dig Malin känns mer positiva än negativa; go for it; men börjar du – och du kanske tvekar lite redan här – lägg ner det. En tid. Vi stöttar dig och vi tycker om dig och beundrar dig, vare sig du bloggar eller inte. Det vill jag att du ska veta. Och är du osäker, så säger jag det till dig igen, så många gånger som du vill!

    Du har tre barn, du har en äkta man, du har massor att syssla med, du har dina kompisar, din utvidgade familj, så stressa inte med för många projekt åt gången.

    Apropos mina kommentarer i dag på nätet; jag hoppas verkligen att du ser var jag skämtar och var jag är allvarlig. Det kanske var oförsiktigt och tom hänsynslöst (I hope by the Lawrd not) att tala om ”en kratta”, men eftersom vi haft lite utbyten om det där med trädgårdsodlingar och gjort det med 110% humor, så tar jag för givet att du förstår. Se jag blir så inspirerad att försöka vara lustig (speciellt efter att ha läst dina bloggar) att jag kanske tar i för mycket. Säg till i så fall, snälla!

    Kram du allra duktigaste, mänskligaste, finaste Malin.

    1. Jag förstår, Susanna, oroa dig inte. Och så fort det har slutat regna ska jag gå ut och ta ett foto av min magnolia och lägga upp! KRAM!

  11. Blogga!
    Jag har nyss hittat hit ju
    via andra författare.
    Så gör jag nuförtiden.
    Hittar författare.
    Och deras böcker.
    Tack vare välskrivna bloggar 🙂

    Jag gillar bloggformatet.
    Det känns välkomnande och öppet.
    Fint tycker jag!

  12. Blogga!
    Jag har nyss hittat hit ju
    via andra författare.
    Så gör jag nuförtiden.
    Hittar författare.
    Och deras böcker.
    Tack vare välskrivna bloggar 🙂

    Jag gillar bloggformatet.
    Det känns välkomnande och öppet.
    Fint tycker jag!

  13. Skrev själv om ämnet på min blogg för någon dag sedan, inspirerad av din fars senaste krönika. Kan du inte se bloggen som marknadsföring och skrivträning med ett slags direkt återkoppling från verkligheten? Som en självbiografi utgiven i kapitel. Jag tycker att författarbloggar är fantastiska, man får ta del av vacker text i mindre format och bli en smula upplyst. För mig är din blogg inspiration.

  14. Skrev själv om ämnet på min blogg för någon dag sedan, inspirerad av din fars senaste krönika. Kan du inte se bloggen som marknadsföring och skrivträning med ett slags direkt återkoppling från verkligheten? Som en självbiografi utgiven i kapitel. Jag tycker att författarbloggar är fantastiska, man får ta del av vacker text i mindre format och bli en smula upplyst. För mig är din blogg inspiration.

  15. Men. Hur skulle det se ut då? Twitter med ”nu Moma” ”simmar” ”C. snackar NY-mara, barnen vill hem, jag hungrig”. Eller bara instagram av allt möjligt utan långa tankeochkänsloväckande beskrivningar. Nej tack. Nej tack, jag vill ha blogg.

  16. Men. Hur skulle det se ut då? Twitter med ”nu Moma” ”simmar” ”C. snackar NY-mara, barnen vill hem, jag hungrig”. Eller bara instagram av allt möjligt utan långa tankeochkänsloväckande beskrivningar. Nej tack. Nej tack, jag vill ha blogg.

  17. Älskar instagram mer och mer – är liksom mer kravlöst, vilket jag uppskattar i nuläget. Men märker att jag önskar uppdateringar oftare på instagram. Annars är det Twitter och bloggar jag läser. Uppskattar varje gång du skriver blogginlägg; du är som Simona, har en väldigt bra rapp ”ton”, med både hjärta och skärpa varvat med humor och självdistans. Så hoppas du återkommer med blogginlägg oavsett hur ofta eller sällan.

  18. Älskar instagram mer och mer – är liksom mer kravlöst, vilket jag uppskattar i nuläget. Men märker att jag önskar uppdateringar oftare på instagram. Annars är det Twitter och bloggar jag läser. Uppskattar varje gång du skriver blogginlägg; du är som Simona, har en väldigt bra rapp ”ton”, med både hjärta och skärpa varvat med humor och självdistans. Så hoppas du återkommer med blogginlägg oavsett hur ofta eller sällan.

  19. Malin den spännvidd du bjuder på i din blogg är underbar, twitter var kul när det kom men idag känns det så kort så summariskt, lite lagomt avklippt för den som inte orkar längre funderingar lite av vårt snuttefieringssamhäller där eftertänksamhet inte längre får plats. Instagram vet jag inte ens hur det fungerar, hoppsan kanske jag också är en bakåtsträvande tråkmåns. Just möjligheten att kombinera högt och lågt, djup och ytligt är tjusningen, och där är du en stjärna, därför väljer jag bort alltför ytliga, för många dagens outfit, min nya makeup bloggar. Nu har jag själv börjat blogga (på engelska) med en grupp lika sinnade, så frekvensen är lägre men kan både känna glädjen att uttrycka mig om något jag brinner för och tvekan att lämna ut sitt liv i fall det kan vara behövligt.
    Tack för många skratt men även eftertanke. 🙂

  20. Malin den spännvidd du bjuder på i din blogg är underbar, twitter var kul när det kom men idag känns det så kort så summariskt, lite lagomt avklippt för den som inte orkar längre funderingar lite av vårt snuttefieringssamhäller där eftertänksamhet inte längre får plats. Instagram vet jag inte ens hur det fungerar, hoppsan kanske jag också är en bakåtsträvande tråkmåns. Just möjligheten att kombinera högt och lågt, djup och ytligt är tjusningen, och där är du en stjärna, därför väljer jag bort alltför ytliga, för många dagens outfit, min nya makeup bloggar. Nu har jag själv börjat blogga (på engelska) med en grupp lika sinnade, så frekvensen är lägre men kan både känna glädjen att uttrycka mig om något jag brinner för och tvekan att lämna ut sitt liv i fall det kan vara behövligt.
    Tack för många skratt men även eftertanke. 🙂

  21. Det här är en av två bloggar som jag läser regelbundet och den enda som jag spontant besöker för att jag hoppas att det har kommit nya inlägg. (Och ja, det inkluderar alla mina vänners och bekantas bloggar.)
    Jag dras till blandningen av cynism och charmig vardag, de då och då uppoppande politiska kommentarerna, de fina, icke tillrättalagda bilderna.
    Jag har full förståelse för att det tar tid att blogga och uppdatera sina sociala kanaler. I ärlighetens namn så
    förstår jag inte hur folk ens har tid att läsa bloggar.
    MEN: snälla ge oss vad du kan och orkar, för det är så underhållande och underbart.

  22. Det här är en av två bloggar som jag läser regelbundet och den enda som jag spontant besöker för att jag hoppas att det har kommit nya inlägg. (Och ja, det inkluderar alla mina vänners och bekantas bloggar.)
    Jag dras till blandningen av cynism och charmig vardag, de då och då uppoppande politiska kommentarerna, de fina, icke tillrättalagda bilderna.
    Jag har full förståelse för att det tar tid att blogga och uppdatera sina sociala kanaler. I ärlighetens namn så
    förstår jag inte hur folk ens har tid att läsa bloggar.
    MEN: snälla ge oss vad du kan och orkar, för det är så underhållande och underbart.

  23. Jag gillar din blogg. Jag tycker verkligen om att läsa här.
    Har inte vågat närma mig på instagram eftersom jag inte vill tränga mig på… någon. Varken dig eller någon annan. Även sådana som jag är vän med på fejjan. Vänner jag mött via bloggen.

    Min insta kan bara mina närmaste som se. Jag vill inte fläka ut mitt privata till vem som helst. Då känns det inte heller rätt att få be att få se dina bilder eller vad det nu kan vara. Och jag undrar; finns det då något offentligt rum där du kan vara privat, bara inför dina närmaste? Är det dubbla konton som gäller på alla media?

    Jag är naturligtvis tacksam om du vill fortsätta skriva. Jag gillar din stil och ditt uttryck!
    Och så får du faktiskt tänka på ditt ansvar som yngre kvinna i karriären, att dela med dig så att en medelålders kärring har något att läsa. Och uppleva. Jag menar, nu har jag ju varit på MOMA med dig så då slipper jag resan dit. Tack. 😛

    1. Tack! Jag förstår precis vad du menar. Jag har en privat sida på FB som är för familjen. Annars har jag nog inte ett så stort behov av att sköta mina privata relationer via FB. Jag förstår (och håller med) de som påpekar att det är bra för vänner som bor i andra länder, men jag vet inte, sådant som jag delar med bekanta kan jag – med få undantag – dela med alla. Och slutligen: ”yngre kvinna i karriären”. Åh… TACK! Från djupet av mitt kärringhjärta: TACK!

  24. Jag gillar din blogg. Jag tycker verkligen om att läsa här.
    Har inte vågat närma mig på instagram eftersom jag inte vill tränga mig på… någon. Varken dig eller någon annan. Även sådana som jag är vän med på fejjan. Vänner jag mött via bloggen.

    Min insta kan bara mina närmaste som se. Jag vill inte fläka ut mitt privata till vem som helst. Då känns det inte heller rätt att få be att få se dina bilder eller vad det nu kan vara. Och jag undrar; finns det då något offentligt rum där du kan vara privat, bara inför dina närmaste? Är det dubbla konton som gäller på alla media?

    Jag är naturligtvis tacksam om du vill fortsätta skriva. Jag gillar din stil och ditt uttryck!
    Och så får du faktiskt tänka på ditt ansvar som yngre kvinna i karriären, att dela med dig så att en medelålders kärring har något att läsa. Och uppleva. Jag menar, nu har jag ju varit på MOMA med dig så då slipper jag resan dit. Tack. 😛

    1. Tack! Jag förstår precis vad du menar. Jag har en privat sida på FB som är för familjen. Annars har jag nog inte ett så stort behov av att sköta mina privata relationer via FB. Jag förstår (och håller med) de som påpekar att det är bra för vänner som bor i andra länder, men jag vet inte, sådant som jag delar med bekanta kan jag – med få undantag – dela med alla. Och slutligen: ”yngre kvinna i karriären”. Åh… TACK! Från djupet av mitt kärringhjärta: TACK!

  25. Jag gillar att det finns olika forum. Älskar instagram, en bild säger så mycket. Twitter är lite lagom underhållande. Blogg mer informativt och ger lite djup på något sätt.
    Tycker om alla formerna. FB tycker jag är sådär när man följer någon man inte känner (följer inte dig där men väl andra). Mitt flöde där vill jag mer och mer göra till bara vänner – nära vänner. Eller mest hänga i grupper eller chatta.
    TACK för underhållande kanaler iaf 🙂 (precis som böcker!)

  26. Jag gillar att det finns olika forum. Älskar instagram, en bild säger så mycket. Twitter är lite lagom underhållande. Blogg mer informativt och ger lite djup på något sätt.
    Tycker om alla formerna. FB tycker jag är sådär när man följer någon man inte känner (följer inte dig där men väl andra). Mitt flöde där vill jag mer och mer göra till bara vänner – nära vänner. Eller mest hänga i grupper eller chatta.
    TACK för underhållande kanaler iaf 🙂 (precis som böcker!)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.