Om dagen…

Jag var hos frissan i dag. Håret gick från grått till gult, vilket uppriktigt sagt icke var någon höjdare. Men luggen blev jag nöjd med och eftersom jag avslutade dagen med att simma två kilometer i klorvatten så är väl håret snart inte alls gult utan grönt. Så ingen anledning att gråta över spilld vätesuperoxid.

En långhelg har inletts. Vi ska vara hemma hela tiden och inte förrän på måndag får vi gäster. Om man inte räknar med ungarnas inbjudna kompisar som förhoppningsvis kommer att fylla huset och tömma kylen. Jag har i alla fall storartade planer som inte bara innefattar melodifestivalen. Det skall läsas – jag läser just nu slutet på Det eviga folket är inte rädda och den är så inihelvete jävla bra att jag var tvungen att ringa upp mamma och berätta att jag just nu läser världens bästa bok. ”Så säger du alltid”, suckade hon och berättade att hon åkt till biblioteket för att ställa sig i kö till Vad hundar tänker och andra berättelser av Tove Alsterdal. ”De kunde inte hitta den”, fnös hon.”Konstigt”, sa jag. ”Verkligen superkonstigt. Men det är roligt att höra att du lyssnar på mina goda råd. Eller, ja… lyssnar och lyssnar…”

Läsa alltså. Det ska jag göra. Och! Gå på bio. Se filmer.

Barnen ska tvingas titta på The Great Gatsby. Och det ska nog gå bra för att Leonardo di Caprio är såååå himla snyyyygg för att vara gubbe, alltså, mamma! (Vilket föranledde en youtubeseans med lite Top Gun, ”bit i den här gubben ungjävlar”, sa jag och kände mig genast sexistisk, på ett bra vis, såklart. Ungarna såg ut som om de skulle svimma. På ett bra sätt. Om man bortser från att Tom Cruise aldrig har varit min typ. Så jag visade också några klipp med Paul Newman vilket fick ungarna att se ut som de brukar göra när jag dansar till Otis Redding. Och så gick de upp på sina rum med skämskuddar tryckta mot sina rosaröda kinder.) Och L’écume des jours vill jag se också. Ungarna röstar i vanlig ordning på en samling fasansfulla alster om allt från Highschool till, ja, Highschool. I värsta fall får vi väl hyra Top Gun. Eller varför inte den där biljardrullen där Newman får Cruise att framstå som … ja, Cruise.

Kulturellt väder.

PS. Jag har alltså rekommenderat DELS Vad hundar tänker… av Malcolm Gladwell DELS allt av Tove Alsterdal (hon är författare till till två alldeles utmärkta deckare). Vilket jag förklarade för mamma som därför åkte tillbaka till biblioteket. När hon kom hem igen berättade hon att den där författaren till Vad hundar tänker minsann hade varit med på Babel, vilket han alltså INTE har varit. Det har däremot författaren till Det eviga folket… Och den boken rekommenderar jag OCKSÅ!

PPS. Jag fattar inte riktigt varför, men kommentarsfältet verkar vara stängt. Kom in och bli min kompis på facebook och kommentera där istället!