Om drömmar och mello och barn och styrka

Regnet har tagit ett kort uppehåll och jag sätter mig på kökstrappen och blundar mot solen. Det doftar kylig sommar och jag drabbas av hemlängtan. En dryg månad kvar innan vi åker till Sverige gör jag som vanligt, hoppas alldeles för mycket, oroar mig för sånt jag inte kan kontrollera och tänker att jag borde leva på klar soppa från och med nu fram till att barnen slutar skolan. Studenten alltså.

Men leva-på-soppa-åldern är förbi. Jag orkar inte hantera allt det där som följer med. Jag borde öva på att le istället. Det var två år sedan jag vägde mig senast. Jag ska öka simträningen. Bli stark. Simma sex kilometer i veckan under tiden som är kvar fram till Vansbro. Och så ska jag blunda och tänka på hur det känns att simma naken i en sörmländsk sjö.

Vi hade eurovisionkväll här hemma i går. En massa sockerstinna barn och så jag och Christophe. Jag twittrade vildsint i början, för twitter är väl ändå uppfunnet för att maximera mello-upplevelser? Men jag tröttnade snabbt (det var för ensamt, alla pratade i cybermunnen på varandra) och så började jag längta efter Jacob Dahlin. Han kunde kommentera Eurovision, han. Mamma och jag brukade skruva bort ljudet på tv-n och lyssna på hans radiosändning. ”Nu är det Cypern. Kisspaus, alltså.”

Jacob Dahlin. The Man. The Bög. The Diva. Hade det funnits någon rättvisa i världen hade han fått programleda Eurovision 2026.

Och så tycker jag att folk var för snälla. Försiktiga. Inte en enda ta-honom-bakifrån-kommentar kunde jag hitta. Trist. För det ligger i sakens natur att man måste få håna Eurovision. Spärra upp ögonen, prata sönder alla låtar, skratta hysteriskt åt kläderna och förfasa sig över att ALLA sjunger surt som rönnbär. Det är därför det är roligt.

Men så här dagen efter kan man konstatera att SVT hade gjort ett fantastiskt jobb. Petra Mede, Sara Dawn Finer, Felix Herngrens sketcher. Allt var riktigt, riktigt bra. Kul, till och med. Och ibland på ett gåshudsvis. Loreen sjöng sig till eurovision-historien och när Carola dök upp hann jag skrika Bieberskrik innan hon försvann ner i rabatten. Det enda som väl föll lite platt var väl det evighetslånga (och ironiska) numret om Sverige. Det är liksom bara svenskarna som funderar på hur svenskarna ÄR. Men, vad fan. Tittarna behöver ta paus ibland och den självgodheten kan man stå ut med när två män får pussa varandra på munnen på slutet.

Eric Saade då? undrar ni. Som presenterades som en vinnare och som levererade #obegripligheter och #dåligaskämt? Gillade jag honom? Låt mig svara så här: han var ett perfekt inslag. PERFEKT! För utan skämskudden, ingen eurovision. Men, åh, vad jag hade velat att Jacob Dahlin hade kunnat intervjua honom.

Och med det tycker jag att vi lyssnar på en av musikhistoriens bästa låtar. Och njuter av den snygga klänningen. För att inte TALA om frisyren. Frisyren, mina barn. Frisyren.

En glasklar symbol för Azerbadjans inställning till yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

 

 

12 reaktioner till “Om drömmar och mello och barn och styrka”

  1. Du skulle fortsatt twittra! För oss som såg Mellp fr ett hotellrum i Paris var dina kommentarer det bästa av allt!!

  2. Du skulle fortsatt twittra! För oss som såg Mellp fr ett hotellrum i Paris var dina kommentarer det bästa av allt!!

  3. Nej aldrig mera soppa. Det perfekta sättet att minska antalet kalorier man sätter i sig över tiden, är att införa Minusdagar. Fick rådet av min husläkare när jag klagade på att det verkar omöjligt att bli av med de överflödskilon jag har kvar. Inte så många, men ändock hälsostörande. Vi kör numera måndagar och tisdagar på 500 kcal. Min man äter grötfrukost och grönsakswok till middag, jag använder kalorierna till en lunchsallad, och till mjölk i teet. Resten av veckans dagar äter vi normalt och utan dåligt samvete. Även ost, vin, choklad ( jag) osv. Min man gick ner två kg de första fem veckorna, jag dalar långsammare ( choklad), men stadigt. Det kallas periodisk fasta, men det låter så trist. Du kan säkert hitta massor om detta på nätet.

  4. Nej aldrig mera soppa. Det perfekta sättet att minska antalet kalorier man sätter i sig över tiden, är att införa Minusdagar. Fick rådet av min husläkare när jag klagade på att det verkar omöjligt att bli av med de överflödskilon jag har kvar. Inte så många, men ändock hälsostörande. Vi kör numera måndagar och tisdagar på 500 kcal. Min man äter grötfrukost och grönsakswok till middag, jag använder kalorierna till en lunchsallad, och till mjölk i teet. Resten av veckans dagar äter vi normalt och utan dåligt samvete. Även ost, vin, choklad ( jag) osv. Min man gick ner två kg de första fem veckorna, jag dalar långsammare ( choklad), men stadigt. Det kallas periodisk fasta, men det låter så trist. Du kan säkert hitta massor om detta på nätet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *