Om hårstrån på tuttarna, Ken Ring och julpynt

Jag tänkte faktiskt på kvinnors kroppsdelar häromdagen. Inte kvinnors kroppsdelar i största allmänhet. Mer mina kroppsdelar i synnerhet. En (låt oss kalla det för positiv) sak med att bli äldre är nämligen att man inte längre tänker så mycket på att rumpan är för bred, utan mer på att det är skönt att brösten liksom förflyttar sig längre och längre bort från resten av kroppen i perfekt synkad takt med att man får svårare och svårare att se på nära håll.

Och det är bra (ja, vi säger att det är bra) för att då behöver man inte hitta hämta läsglasögonen när man ska noppa bort de där svarta hårstråna som växer på bröstvårtorna.

Mycket praktiskt.

(Hade jag såna svarta strån när jag var ung, eller var brösten så fasta och placerade så tätt intill bröstkorgen att jag inte såg dem? Ett mysterium.)

Och så läste jag den här krönikan i dag. Bra krönika.

I övrigt ska vi väl prata lite om tv? Ser ni Så mycket bättre. Det gör jag. Lysande program. I somras ägnade jag en vecka (minst) med att tvinga hela min umgängeskrets att utse sina drömgäster till just detta program. Thåström hamnade högst. Och Agnetha Fältskog (behövs någon som sjunger, annars vore ju Benny Andersson ännu roligare). Robin, kanske. Yngwie Malmsteen? Dr Alban…

I år är det en lysande uppställning. Ken Rings program är bland det bästa jag har sett i kategorin dokusåpa. TV-historia. Och Ken Rings version av Bo Kaspers Människor som ingen vill se var lysande. Så. Fruktansvärt. Jävla. Bra.

I går skulle Ken Ring tolka Nationalteatern och gjorde en mycket trist version av Barn. Eller, ”version” är ju lite mycket sagt. Han skrev en helt ny låt som handlade om en vårdnadstvist (sin egen, antar jag) och så kallade han den för Barn. Och det råkar också vara namnet på en av Ulf Dagebys låtar. Ulf Dageby själv såg måttligt road ut.

Ulf Dageby. Nationalteatern. Jag var så upphetsad inför gårdagens program att jag kände det som om jag hade en mental urinvägsinfektion.

Jag är född 1969. Samma år som Nationalteatern startade. Mina föräldrar lyssnade på Nationalteatern. Mycket. De har förträngt det nu. Men jag minns. Jag kan texten till ALLA låtar i Kåldolmar & kalsipper utantill. Fortfarande. Och proggen var – vill jag nu berätta, för mina obildade yngre läsare – en rörelse som i korthet gick ut på att en massa människor som inte nödvändigtvis kunde spela några instrument, sjunga, eller var speciellt intresserade av musik, spelade musik som inte något kommersiellt bolag ville ge ut på skiva. Ofta av förklarliga skäl, ska tilläggas.

Ur den synvinkeln gjorde Ken Ring kvällens mest klockrena bidrag. Han sjöng inte. Check. Han spelade inget instrument. Check. Han gjorde inte det han var tillsagd att göra. Check. Och det var inte bra så vidare trallvänligt. CHECK!

Om det var lämpligt? undrar kanske någon. Om man verkligen FÅR GÖRA SÅ? undrar kanske någon annan. Och OM MAN VERKLIGEN SKA VARA FULL I TV? undrar någon tredje person (som för sitt eget blodtrycks skull kanske ska sluta läsa det här OMEDELBART och förflytta sig till en sån där blogg som visar närbilder på glittrigt julpynt).

Människan är som bekant ett ytterst märkligt flockdjur. Och vissa individer i flocken är sannerligen underligare än andra. Och underligast av allt är det när folk undrar om MAN FAKTISKT FÅR GÖRA SÅ och menar ”vara full i tv”.

Det finns massvis med folk som är djupt ointresserade av konstnärer som har något att berätta. Det vet vi ju. Samma typ av individer är ofta också istället ohyggligt upptagna av att själva framstå som Förträffliga Människor Utan Fel. Så de Fördömer och de Rasar och de ger på det stora hela ett viktigt bidrag till Dumheten i Samhället och den går det som bekant att tjäna stora pengar på utan den, vad skulle man då se på tv efter klockan åtta en fredagskväll?

Jag vill nog hoppas att det finns ett par, tre människor som har kommit så långt i sin intellektuella utveckling att de har begripit att ett konstverk kan ha ett värde även om det inte i självaste färgskalan matchar vardagsrumssoffan.

Det är klart att Ken Ring får skriva låtar om en vårdnadstvist. Vad fan skulle han annars skriva låtar om? Det är väl klart att TV4 ska låta honom framföra låten. Vad skulle de annars göra? Skicka hem honom? Och innan ni släpper loss hela arsenalen av vetduvadhanhargjortegentligen och vetduvadhanharsagt och vadskickardetförsignalertillvårabarn så vill jag på ett mycket kortfattat vis berätta vad jag tänker om den saken:

zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Nu har jag inte tid med er mer. Jag ska ta närbilder på lite julpynt. Under tiden. Kan ni inte berätta vilka era drömartister i Så mycket bättre skulle vara?

 

 

 

22 reaktioner till “Om hårstrån på tuttarna, Ken Ring och julpynt”

  1. Bland det bästa jag läst hittills. Så klockrent! Så synd att vimsiga jag lyckades blanda ihop dagarna när du var i min lilla by i somras för att prata om din senaste bok. Biljetterna var inhandlade och jag var där …men fel dag. Hoppas det kommer fler tillfällen. Tack för en helt suveränt blogg! Hälsningar Annelie Sjöberg

  2. Bland det bästa jag läst hittills. Så klockrent! Så synd att vimsiga jag lyckades blanda ihop dagarna när du var i min lilla by i somras för att prata om din senaste bok. Biljetterna var inhandlade och jag var där …men fel dag. Hoppas det kommer fler tillfällen. Tack för en helt suveränt blogg! Hälsningar Annelie Sjöberg

  3. Hahaha, bra Malin! Har nog själv mer maskulina upplevelser av översynthet och (generande) hårväxt. Med avtagande växt på huvudet känns det som att det kompenseras i öron och näsa. Nog om det och över till ”så mycket bättre”….

    1. Robyn
    2. Rickfors
    3. Lundell (fan vilket liv det skulle bli)
    4. Jocke Berg
    5.Nina Persson
    6. Annelie Rydė

    Vill man göra riktigt skön TV, så släng in Flinck även om jag inte vet om han gjort nåt 🙂

    1. Inte Flinck. Då skulle all charm med spriten försvinna. Lundell. Absolut. Jocke Berg. Ja. Nina Persson. Hurra! Någon dansbandssångare också, vore roligt. Och Jerry Williams är alltid underhållande. Men Thåström. Håll med om att det vore större än en Abba-reunion.

  4. Hahaha, bra Malin! Har nog själv mer maskulina upplevelser av översynthet och (generande) hårväxt. Med avtagande växt på huvudet känns det som att det kompenseras i öron och näsa. Nog om det och över till ”så mycket bättre”….

    1. Robyn
    2. Rickfors
    3. Lundell (fan vilket liv det skulle bli)
    4. Jocke Berg
    5.Nina Persson
    6. Annelie Rydė

    Vill man göra riktigt skön TV, så släng in Flinck även om jag inte vet om han gjort nåt 🙂

    1. Inte Flinck. Då skulle all charm med spriten försvinna. Lundell. Absolut. Jocke Berg. Ja. Nina Persson. Hurra! Någon dansbandssångare också, vore roligt. Och Jerry Williams är alltid underhållande. Men Thåström. Håll med om att det vore större än en Abba-reunion.

  5. Smart och roligt som vanligt. Det där med ”mental urinvägsinfektion” är nästan lika bra som Gillian Flynns ”bakgrundsmusik till en hjärnblödning”. Inser att mina barn är uppfostrade precis som du. Lite knäckande att upptäcka att jag kunde vara din mamma… Men erkänn att det sedan dess inte har gjorts något lika bra som ”Jag är ett litet ylle” eller ”Älgarna demonstrerar”.

    1. Vad kan jag säga, Katinka? Jag håller med. Och tänk att det blev FOLKSTORM för någon vecka sedan, när en tjej satt i Bolibompa och byggde lampa av en docka (det inspirerade till styckmord, uppenbarligen, och en föräldramobb till blivande seriemördare FÖRFASADE sig). Jag undrar hur dagens föräldrar skulle reagera på texten till Agamemnons stora ballad om flykten från sitt hemland…

  6. Smart och roligt som vanligt. Det där med ”mental urinvägsinfektion” är nästan lika bra som Gillian Flynns ”bakgrundsmusik till en hjärnblödning”. Inser att mina barn är uppfostrade precis som du. Lite knäckande att upptäcka att jag kunde vara din mamma… Men erkänn att det sedan dess inte har gjorts något lika bra som ”Jag är ett litet ylle” eller ”Älgarna demonstrerar”.

    1. Vad kan jag säga, Katinka? Jag håller med. Och tänk att det blev FOLKSTORM för någon vecka sedan, när en tjej satt i Bolibompa och byggde lampa av en docka (det inspirerade till styckmord, uppenbarligen, och en föräldramobb till blivande seriemördare FÖRFASADE sig). Jag undrar hur dagens föräldrar skulle reagera på texten till Agamemnons stora ballad om flykten från sitt hemland…

  7. Håller med Katinka. Och jag skulle vilja se James och Karin Hollingsworth och för den delen Jojje Wadenius i Så mycket bättre. Framförallt de två förstnämnda är GENIER! Noterar att Titiyo säger i programmet: ”men jag är ju packad!” och det är inte första gången hon är det i TV (när hon lagade mat hos Plura oxå). Förvånad och glad är jag över att en kvinna, tillika mamma, får göra så utan att MORALPANIK utbryter.

    1. Hej Åsa. Jag håller också med Katinka och dig. Flynn och jag är besläktade på mer än ett vis. (Det kanske inte var det ni sa, men vafan.) Nu har jag googlat de där som heter som ett känt amerikanskt rättsfall om talerätt. Hm. Säger jag. Är det så LÄMPLIGT att sjunga barnvisor på fyllan? Men att höra Lundell tolka Electric Banana Band vore onekligen kul. Och apropå Titiyo så tror jag tyvärr att MORALPANIK utbröt, på Expressens förstasida, moralpanikens hemvist sedan kyrkan tappade den rollen. Jag älskar förresten Titiyo. Full eller nykter. Både och.

  8. Håller med Katinka. Och jag skulle vilja se James och Karin Hollingsworth och för den delen Jojje Wadenius i Så mycket bättre. Framförallt de två förstnämnda är GENIER! Noterar att Titiyo säger i programmet: ”men jag är ju packad!” och det är inte första gången hon är det i TV (när hon lagade mat hos Plura oxå). Förvånad och glad är jag över att en kvinna, tillika mamma, får göra så utan att MORALPANIK utbryter.

    1. Hej Åsa. Jag håller också med Katinka och dig. Flynn och jag är besläktade på mer än ett vis. (Det kanske inte var det ni sa, men vafan.) Nu har jag googlat de där som heter som ett känt amerikanskt rättsfall om talerätt. Hm. Säger jag. Är det så LÄMPLIGT att sjunga barnvisor på fyllan? Men att höra Lundell tolka Electric Banana Band vore onekligen kul. Och apropå Titiyo så tror jag tyvärr att MORALPANIK utbröt, på Expressens förstasida, moralpanikens hemvist sedan kyrkan tappade den rollen. Jag älskar förresten Titiyo. Full eller nykter. Både och.

  9. Malin, där fick du mej. Lundelltolkningar av Electric Banana Band, så briljant! Maya, min maya, med väsande röst och ostämd gitarr, och naturligtvis börjar låten med ett d-susackord, trots att man inte får göra så med M m M. hahaha.

  10. Malin, där fick du mej. Lundelltolkningar av Electric Banana Band, så briljant! Maya, min maya, med väsande röst och ostämd gitarr, och naturligtvis börjar låten med ett d-susackord, trots att man inte får göra så med M m M. hahaha.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.