Den lutande rapporten PISA

Det är så mycket jag skulle kunna blogga om. Den lutande rapporten från PISA, tex. Mycket deprimerande läsning, indeed.

Belgien ligger rätt högt. Frankrike däremot ligger lågt. Inte så lågt som Sverige, men ändå tillräckligt alarmerande för att få de franska politikerna att insinuera under några dagar att de andra länderna har fuskat med resultaten.

Jag har ingen lust att blogga om det. Men jag hoppas – för alla våra ungdomars skull – att vi får kläm på hur man gör för att få till en bra utbildning för så många som möjligt i så stor del av världen som möjligt. Om jag vet hur man gör? Nej. Jag klarar inte ens av att läsa läxor med mina ungar utan att regelbundet bryta ihop och börja lipa. Så hur man ska få ungar som inte lever mina barns privilegierade liv att lära sig någonting överhuvudtaget har jag ingen aning om. Men jag vägrar att tro att våra politiska motståndare (oavsett vilka de är) inte vill att alla ungar ska ha en ärlig chans att klara sig. Så det här borde väl ändå gå att göra något åt? Va?

Skulle jag föreslå någonting vore det att lyssna på vad lärarna säger. Vad vill de ha? Vad tycker de saknas? Vad har försämrats? Vad har förbättrats?

Herregud, det här gör mig så djupt nedstämd. Jisses, vilken tur att det inte är jag som förväntas göra något, för jag har redan gett upp. Eller, vänta. Är det jag som förväntas göra något? Har jag också ett ansvar? Som förälder och vuxen och rik och välutbildad?

Fy. Fan. Det blir bara värre ju mer man tänker på det.

Nej.

Jag vill verkligen inte blogga om detta.

Glada nyheter?

Jag hittade ett recept på en saffranskaka med vit choklad som stod i Amelias julnummer 2012. Jag har letat efter det i två veckor. Eftersom jag visste att jag skulle vilja använda det igen hade jag rivit ur det och lagt det, just det, ni har gissat rätt: på ett ”fiffigt ställe”. För att jag lätt som en plätt skulle hitta det igen.

Det där fiffiga stället… Att man aldrig lär sig. Men nu har jag alltså hittat det. Lokaliserat just det här fiffiga stället. BRA nyhet! Lärdom att draga från detta exempel: GE INTE UPP, osv.

Och så läste jag att Ranelid råkat ut för ”ett justitiemord”. Ranelids egna ord.

Nej. Jag vill inte blogga om det heller.

 

9 reaktioner till “Den lutande rapporten PISA”

  1. Inte speciellt muntert, inget av det. Och inte finns Sverige i någon av lottningsskålarna heller. Inte ens Finland. Nej. Ranelid i sin Jaguar? Nä faktiskt inget av intresse, inte ens det. Men receptet hittatde du! Hurra! Och jag har fyra skivor mjölkchoklad undangömda. Eller i vart fall nästan tre.

    Vad gäller läxläsning med barnen, så bryter min man och jag ihop precis om vartannat. Så där är det i alla fall fifty, fifty med eländet. Men kämpa på ska vi göra. Så gott det går.

  2. Inte speciellt muntert, inget av det. Och inte finns Sverige i någon av lottningsskålarna heller. Inte ens Finland. Nej. Ranelid i sin Jaguar? Nä faktiskt inget av intresse, inte ens det. Men receptet hittatde du! Hurra! Och jag har fyra skivor mjölkchoklad undangömda. Eller i vart fall nästan tre.

    Vad gäller läxläsning med barnen, så bryter min man och jag ihop precis om vartannat. Så där är det i alla fall fifty, fifty med eländet. Men kämpa på ska vi göra. Så gott det går.

  3. Nä. Jag vet. Deprimerande är ordet. Jag har varit på föräldramöte i min sons klass ikväll, min ljuvlige lille sjuåring som redan efter en enda termin i skolan tycker att lektionerna är tråkiga. Det gör mig både ledsen och förbannad.

    Men jag orkar inte blogga om det jag heller. Nu ska jag gå och lägga mig.

  4. Nä. Jag vet. Deprimerande är ordet. Jag har varit på föräldramöte i min sons klass ikväll, min ljuvlige lille sjuåring som redan efter en enda termin i skolan tycker att lektionerna är tråkiga. Det gör mig både ledsen och förbannad.

    Men jag orkar inte blogga om det jag heller. Nu ska jag gå och lägga mig.

  5. Min dotter är lärare. Världens bästa högstadielärare och klassföreståndare. Hos henne placeras alltid de värsta, mest hopplösa, redan kriminella och med många diagnoser försedda fjortonåringarna. Jag har sett dem krama om henne på stan, nu när hon är mammaledig. Jag har frågat henne varför hon valde läraryrket. Hon kunde ju ha blivit något ”stort”, med sin begåvning. (Dessutom hatade hon skolan när hon själv gick där.) ”Mamma, det finns ingen som kan göra så stor skillnad som en bra lärare.”
    Glöm inte de små ljusen i mörkret. Apropå Mandela också.

    1. Katinka. De bra lärarna, mina barn har haft några sådana, jag har haft många sådana, kan ändra liv. Ändrar liv. Men de måste få möjlighet att göra ett så bra jobb som möjligt. Och de hyfsade lärarna måste få möjlighet att bli bättre. Och HURRA för din dotter!

  6. Min dotter är lärare. Världens bästa högstadielärare och klassföreståndare. Hos henne placeras alltid de värsta, mest hopplösa, redan kriminella och med många diagnoser försedda fjortonåringarna. Jag har sett dem krama om henne på stan, nu när hon är mammaledig. Jag har frågat henne varför hon valde läraryrket. Hon kunde ju ha blivit något ”stort”, med sin begåvning. (Dessutom hatade hon skolan när hon själv gick där.) ”Mamma, det finns ingen som kan göra så stor skillnad som en bra lärare.”
    Glöm inte de små ljusen i mörkret. Apropå Mandela också.

    1. Katinka. De bra lärarna, mina barn har haft några sådana, jag har haft många sådana, kan ändra liv. Ändrar liv. Men de måste få möjlighet att göra ett så bra jobb som möjligt. Och de hyfsade lärarna måste få möjlighet att bli bättre. Och HURRA för din dotter!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.