Adventstider

Jag försökte mig på att twittra i går. Ett misstag som jag begår med en viss regelbundenhet (följ mig gärna på malinpgiolito). Jag skrev:

”Sport. Största nyhet i dag är att Zlatan inte gjorde ett enda mål i en hel match. Tänk om vi hade politiker vars icke-resultat blev nyheter.”

Vad jag försökte säga, men inte lyckades att förmedla, var att jag längtar efter en sån där politiker som levererar enkelt begripliga stordåd, inspirerar så fullkomligt långt utanför sin egen politiska och nationella tillhörighet att övertygelsen verkar gränslös, en sådan som vi på ett alldeles självklart vis förväntar oss mirakel ifrån. Om miraklet uteblir blir vi så förbluffade att det hamnar i tidningen. Själva förbluffningen. Inte misslyckandet.

Jag behöver mer än 140 tecken för att säga det. Att jag längtar efter en sån politiker. Varje tid behöver en sån. Men i synnerhet kristider.

Och fotbollshjältar i all ära (må ingen skugga falla över Z), men fotbollens främsta uppgift är väl att förströ, att underhålla oss då tiderna känns tuffa, inte att faktiskt göra saker och ting bättre? (Försök att inte missförstå det som kommer nu. Själva bron över till nästa ämne. För Zlatan är himla bra och så, men…)

I natt dog Nelson Mandela. Den största av dem alla.

Jag var i kyrkan i söndags. Min kyrkonärvaro förbättras en hel del i adventstider. Det beror i första hand på mina tjejer, som uppträder i olika sammanhang så här års. Men också för att det inte bara är det glittriga julpyntet som jag gillar med julen. ”Vi väntar på freden och kärleken”, som Maria uttryckte sig i sin predikan. För det gör vi faktiskt. Vi väntar och väntar.

Jag saknar Nelson Mandela, är inte det märkligt? Och sorgligt, på sätt och vis. För jag är en så typisk svensk. Jag tror inte på Gud, jag är så skeptisk inför hjältar och blir väldigt generad när folk börjar prata om ”drömmar” och ”ändring” och verkar hängivna och passionerade. Herregud, jag börjar skruva på mig redan om någon skriver två utropstecken efter varandra. (Fler än så, eller kombinationen utropstecken + frågetecken tyder enligt min mening på att personen ifråga behöver sättas under förmyndarskap.)

Men Nelson Mandela… Där kapitulerar jag.

Vad ska man säga?

Du var den störste av dem alla. Jag är stolt över att ha fått leva i samma värld som du. Jag kommer att sakna dig.

Amen.

PS. Och. Det finns saker att vänta på. Men vi måste få ordning på undervisningen.

 

 

 

 

10 reaktioner till “Adventstider”

  1. Ett härligt inlägg denna grå decembermorgon. Överbryggningen, i form av advent och glitter, mellan två hjältar av olika slag, imponerar. En dag ska vi prata om detta med ”?!”. Jag kan förklara. Trevlig andra advent! Kram

  2. Ett härligt inlägg denna grå decembermorgon. Överbryggningen, i form av advent och glitter, mellan två hjältar av olika slag, imponerar. En dag ska vi prata om detta med ”?!”. Jag kan förklara. Trevlig andra advent! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.