Kvinnan skall tiga i församlingen

Nej. Jag tänkte nog tjata en stund till (resten av mitt liv). Feminism, var det. Avdelningen: självkritik (som om det var själva vitsen). Är dagens feminism för egocentrisk? Borde vi återgå (?) till att skandera (alla med lika höga röster och i stora massor där vi turas om att gå först) gemensamma budskap? Är det inte det jag menar när jag säger att jag tycker att det är beklämmande att vi intresserar oss mer för att klanka ner på enskilda feminister än patriarkala strukturer?

Nja.

Jag läser ett inlägg i debatten av en alldeles särskilt klok kvinna. ”Redan på 70-talet passade feminister illa för en medielogik som kräver queen bees med ‘allt ljus på mig'”, säger hon.

Jag håller inte med.

Det går några dagar. Jag funderar en stund. Och kommer fram till följande:

JAG HÅLLER VERKLIGEN INTE MED.

Frihetsrörelser kräver förgrundsgestalter. Personer som inte är rädda för att ”ta plats”, prata för högt och för mycket, eller ”säga fel saker”, är absolut nödvändiga. En av de riktigt positiva sakerna med feminismen är att tack vare den SYNS enskilda kvinnor mer, som något annat än anonyma företrädare för Kvinnan.

Jag har precis läst klart Malcolm Gladwells senaste David och Goliat, och bland allt underhållande och klokt som han skriver, påminner han om Salongen i Paris, den som man ”var tvungen” att vara med i på den tiden för att överhuvudtaget räknas. Den som alla tidens konstnärer rättade sig efter, motivmässigt, teknikmässigt.

”I Paris finns knappt femton konstälskare som är kapabla att tycka om en målning som inte har fått Salongens godkännande”, sa Renoir och jag undrar i mitt stilla sinne hur många litteraturälskare med egen smak som vi har i Sverige i dag.

Nå.

Det bästa med att Minerva flyger i skymningen är att om det hände för väldigt länge sedan så sitter vi redan inne med facit. Impressionisterna gjorde som bekant sin grej. Det gick förvånansvärt bra utan Salongens hjälp. Och även om det kanske inte är så hälsosamt att skära av sig örat… HÅLL FÖR FAN INTE KÄFTEN, KVINNA!

Och så vill jag säga en sak om Guldbaggegalan.

I min rika skatt av familjemyter ingår en historia som mina föräldrar brukar turas om med att berätta. Min äldsta moster (då i knappa tjugoårsåldern) hade med sig en svart amerikan till ett kalas. Pojkvännen hade på det ena eller det andra dramatiska viset vägrat att delta i Vietnamkriget och var på flykt, han hade hamnat i Sverige. Han var också akademiker. Men på just detta kalas var det inte någon som ville diskutera politik med honom. Istället var det en överförfriskad jeppe (ingen vän till familjen) som envist försökte få honom att ”spela piano”. När han förklarade att han inte kunde det, ombads han att ”sjunga något”.

”Sjung något”, envisades han. ”Var inte så jävla trist! Kom igen.”

Och då sa desertören, enligt myten med en låg, hes röst, en röst som alla ändå hörde:

”Om du vill kan vi släcka i taket och så kan jag stampa med klackarna i golvet medan jag visar mina vita handflator?”

 

Dessutom var det för jävligt att inte Känn ingen sorg vann pris för bästa regi.

Nu tar vi helg, tycker jag.

VILL-HA-faktorn på den här t-shirten… närmast okontrollerbar…

6 reaktioner till “Kvinnan skall tiga i församlingen”

  1. Visst går det framåt men väääääldig långsamt kan jag tycka med jämlikheten. Minns våra tjejkvällar på 70-talet då vi satt och skrålade; Å Å Å Tjejer vi måste höja våra röster för att hööööööras! Sedan någonstans på vägen blev rösten lägre och lägre..

  2. Visst går det framåt men väääääldig långsamt kan jag tycka med jämlikheten. Minns våra tjejkvällar på 70-talet då vi satt och skrålade; Å Å Å Tjejer vi måste höja våra röster för att hööööööras! Sedan någonstans på vägen blev rösten lägre och lägre..

  3. Det värsta är att många tror att det ÄR jämställt idag. Det stör mig när män(föralldel kvinnor som säger så också) säger att ”jag är så trött på det där feministsnacket, det är väl ingen skillnad idag” och så gör de hälften hemma, får mer lön, är pappalediga på sommarlovet osv osv. Och blir kvinnor arga eller upprörda är de ”hysteriska”, den synen lever kvar och det stör mig enormt.

  4. Det värsta är att många tror att det ÄR jämställt idag. Det stör mig när män(föralldel kvinnor som säger så också) säger att ”jag är så trött på det där feministsnacket, det är väl ingen skillnad idag” och så gör de hälften hemma, får mer lön, är pappalediga på sommarlovet osv osv. Och blir kvinnor arga eller upprörda är de ”hysteriska”, den synen lever kvar och det stör mig enormt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *