Lugnande besked II

Jag har inte köpt något garvat utrotningshotat pälsdjur. Det skulle faktiskt aldrig falla mig in. Några skor blev det, i skinn, men jag vände tomhänt hem fran Manholo Blahnik. De enda skor jag gillade kostade 2108 dollar. Det får finnas gränser för vad en enkel tjänsteman kan göra för världsekonomin.

Massvis av böcker har jag köpt och spännande läkemedel, alkogel i sprayflaska och annat smått och gott for en hypokondriker som jag.

Min man sprang som planerat sitt marathon, strax under fyra timmar och var pigg nog att gå med mig på Mamma Mia pa kvällen. Sarah Palin-kondomen som han hade köpt (when abortion is not an option) sparade vi däremot till ett annat tillfälle.

Nu längtar vi hem. Christophe är trött i hela kroppen. Jag är trött på att shoppa. Så grundligt trött pa ändlösa rader med kläder, skor, accessoirer. Att konsumera står mig upp i halsen. Jag vill aldrig mer köpa en enda sak.

Aldrig mer.

I alla fall inte förran det blir dags för att julhandla.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.