Vård av sjuk blogg, del 2…

Märkte ni att jag igår försökte få Malin Wollin att länka till min blogg?

Jo, det gjorde jag. Genom en enligt min mening mycket välformulerad kärleksförklaring, en vemodig hyllning, en blyg inbjudan till gemenskap (eller en klassisk rövslickning, vilket ni vill) försökte jag smickra mig till några läsare och i förlängningen kanske en och annan såld bok. Det är ju liksom det fnaskande går ut på: förnedring och pengar. I ungefär den ordningen och även i bloggvärlden.

Men. Trots den ganska genomtänkta förnedringen så fungerade det inte alls. Noll kommentarer och inte en enda länk. Inte ens en Selma för besväret, skulle man kunna säga.

Förra veckan försökte jag muta Alex Schulman av samma anledning som jag igår försökte ställa mig in hos Fotbollsfrun.

Det gick som bekant också åt skogen. Dessutom kan jag berätta att jag blev så nervös av blotta tanken att jag mot förmodan skulle lyckas och då behöva förklara för pappa att jag hade hängt ut honom i ett enkelt blogg-trams-sammanhang så jag ringde upp pappa nästan omedelbart efter att jag hade gjort det och berättade alltsammans och då blev min lillasyster indragen och så småningom tvungen att visa pappa vad Alex S hade skrivit (för pappa har lite svårt med att hitta på det där Internätet) och sen ringde pappa upp Alex och sa att … ja, jag vet inte riktigt vad han sa, men nej, usch, allt kändes bara pinsamt, pinsamt…. väldigt, väldigt pinsamt. Men pappa ringde alltså Alex och nu verkar det som om pappa och Alex faktiskt ska äta middag ihop (i förlängningen faktiskt tack vare mig) möjligen också tillsammans med min syrra och hennes man.

Sammanfattningsvis: även förra veckan blev jag påsatt utan ersättning. Förnedringsdelen av mitt blogg-fnaskande klarar jag sålunda utan större problem. Däremot har jag ännu inte lyckats hitta någon torsk som faktiskt vill betala.

Nåja. Det blir säkert bra det här. Alex och pappa och min syrra och min svåger kommer att sitta på Teatergrillen allesammans och smäda Carola och supa sig fulla, Linda Skugge och Fotbollsfrun tipsa varandra och bloggvärlden om var man kan hitta storpack med alkogel, medan jag kämpar på som obetald kulturarbetare i mitt bloggmörker och väntar på den där organiska tillväxten som någon av mina elva läsare talade om.

Organisk blogg-tillväxt. Sorry, men tillåt mig hånskratta. Det skulle ta lika lång tid för min blogg att växa organiskt från elva läsare till 110.000 läsare som det tog för världen att ta sig från Zvorykins helelektroniska rör till HD och platt-tv. Det är långt ifrån säkert att Internet finns kvar så länge och helt och hållet säkert att min kreativa förmåga definitivt inte kommer att vara så seglivad.

Nej. Roligare än så här blir det sålunda inte.

Låt oss istället pigga upp novembermörkret med en tävling. En riktigt högkulturell, litterär tävling. Kan jag inte hitta den stora publiken får jag väl satsa på att bli en smal och obegriplig författare istället. Det borde vara lättare.

Nu kör vi.
Är det någon som kan säga vem som har skrivit detta:

"Förälskelsens såpbubbla darrar. Den lyfter på styrkan från din andedräkt. Du lyssnar, sätter ett virvlande avtryck på det vita ark som är min själ. Jag somnar och vilar. Ska jag dö här? Fast i din tämligen stumma kärlek med ditt sigill och ditt bomärke som en strypsnara kring halsen?"

Ni får tre alternativ:

1. Peter LeMarc X. Malin Persson Giolito (dagboksanteckningar, 4 november 1983) 2. Björn Ranelid

Svara i kommentatorsfältet nedan. Alla som svarar rätt får en signerad bok. Pirat har nämligen tryckt upp en andra upplaga av Dubbla slag och för varje ny upplaga får jag nya gratisex. Jag har ingen aning om vem jag ska ge mina nya böcker till, alla jag känner har redan fått varsitt ex. Oss emellan tror jag att det var så förstaupplagan tog slut.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.