Hur man än vänder sig har man rumpan bak

"Så fort en författare ger sig in på en gestaltning som har större stilistiska ambitioner än postnummerkatalogen brukar det hoppa fram någon och påstå att innehållet inte överensstämmer med just deras upplevelser" skriver Björn Wiman i sin blogg (länk i bloggrollen) apropå Gömda-spektaklet. Och jag tänker på fiktiva romaner som ifrågasätts för det motsatta: att egentligen inte alls vara påhittade. "Man kan inte tala om en stoppnål utan att någon enögd djävul känner sig träffad" är det lysande citat som brukar tillskrivas Fritiof Nilsson Piraten och samme man reflekterar i förordet till Tre terminer över om hans roman är en ”nyckelroman” eller inte och då skriver att "/…/ om han gjorde sin hjälte till cyklop skulle ändå någon stoppnål känna igen sig själv”.

Med det tycker jag att vi byter ämne. Potträning kanske? Några tips? Ska jag kleta dijonsenap i blöjan? Plocka fram straffsnurran och låta ungen sova i blöta lakan?

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.