Solsting?

Vi har inte sett ett enda moln sedan vi anlände. Jag ser snart ut som en sân där välgraverad tant pâ Rivieran. Fast mullig förstâs. Och med äkta hängbröst. Dagarna skulle inte kunna vara bättre än de är. Vi äter i backen, jag har en pocketbok i fickan och sitter och läser nâgon timme om dagen. Tjejerna blir duktigare och duktigare pâ att ta sig nerför och uppför och Christophe blir bâde mindre högljudd pâ dagarna (skriker mindre i pisten) och snarkar längre om morgnarna (sover bättre pâ nätterna).

Jag läser inga tidningar, tittar inte pâ tv. Men jag râkade surfa lite pâ nätet i gâr och insâg att Stockholms innersta och mest självupptagna mediakretsar skakas av nâgot märkligt och utomordentligt ointressant bloggbrâk om vem som har rätt att gnälla och vem som inte har rätt att gnälla. Eller nâgot sânt. En av dem verkar vara medlem i nâgon klubb som lâter som den där klubben man blir medlem i när man har haft sex pâ en flygplanstoalett. Men det kan väl inte stämma? Dâ behöver man väl inte gnälla? Och sâ har nâgon disneyfigur förlovat sig med sin pojkvän.

Ibland är jag gladare än vanligt för att jag är just jag och ingen annan.

Just nu är jag det.

Vare sig disneyfigur eller medlem i 10000-metersklubben, men mycket, mycket lycklig.

sol i backen.jpg

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.