… och störst av allt är kärleken

Nu råkar jag tillhöra dem som tycker att katolska kyrkans mest konstruktiva bidrag till världens välmående är deras lustiga hattar. Men jag erkänner gärna att jag med mitt ateistiska och judiska påbrå kanske är lite extra negativt inställd till den kyrka som ändå gick med på erbjuda nöddop åt min egen Christophe när han 1965 råkade födas i en liten gammelkatolsk stad i Bretagne av en bedövande vacker ogift och tonårig moder.

I söndags gick det att läsa om att Vatikanen stöder den lokala brasilianska katolska föreningens beslut att bannlysa en våldtagen nioårig flicka, hennes mamma och hennes läkare. Varför? Den nioåriga flickan, gravid med tvillingar efter att ha blivit våldtagen av sin styvpappa, tilläts göra abort. Eftersom abort är förbjudet i Brasilien togs beslutet på medicinska grunder. Hon ansågs nämligen för liten, ung och bräcklig för att klara av en tvillinggraviditet. Livet måste alltid försvaras, lät Vatikanen hälsa och slog därmed fast att nioåringen och hennes mamma inte skulle vara välkomna i kyrkan mer.

Samma dag publicerades också en artikel om kvinnans frigörelse i Vatikanstatens officiella tidning som jublande meddelade att tvättmaskinen har bidragit mer till kvinnans frigörelse än exempelvis fri rösträtt och p-piller. Rubriken var: "Tvättmaskinen och kvinnor frigörelse – i med tvättmedlet, på med locket och koppla av". Den artikeln känns dock i ljuset av ovanstående snarast harmlös i sin dumhet. Och. Katolikerna fortsätter naturligtvis – i en mer vardaglig lunk – att skapa rubriker genom att förneka förintelsen, protestera mot stamcellsforskning och kräva att den italienska pappa som låtit stänga av sin dotters respirator efter 17 år i koma ska dömas för mord.

Jag vet inte vad ni tycker, men jag undrar om inte katolska kyrkan behöver en mediaexpert eller nåt, för har man inte hamnat lite snett här?

Jonas Gardell har publicerat ett utdrag ur sin kommande bok Om Jesus på sin blogg.
"Du som utsatts för det allra värsta, du som inte förstår hur du någonsin skall kunna leva med det du varit med om: du är omfattad av Guds kärlek, du är inte ensam, du är inte dömd.
Du som gjort det allra värsta, du som är skyldig till sådant som du inte ens vågar sätta ord på: du är fortfarande omfattad av Guds kärlek, du är inte ensam, du är inte dömd.
Du som lever i mörkret och du som flyr mörkret, du som vet att du till slut måste vända dig om och se in i ditt eget mörker. Någon trycker din hand och viskar till dig: Jag är här. Jag skall aldrig överge dig. Du är omfattad av Guds kärlek. Du är inte ensam, du är inte dömd.
Gryningen är gräns för natten. Stranden är gräns för havet.
Vilddjuret rasar, för han vet att hans tid är kort. Han som de dödade är uppstånden, döden kunde inte hålla honom, han är med oss alla dagar intill tidens ände.
Detta, min vän, det är inte slutet. Det är bara början. Du är inte ensam, du är inte dömd."

Jag läser det och blir nästan religiös på kuppen. Och tänker att katolska kyrkan kanske inte behöver någon mediaexpert. Katolska kyrkan kanske bara behöver lite närmare kontakt med Gud och Jesus.
Eller med Jonas Gardell. Det skulle nog också funka.

PS. Björn Wiman skriver också om katolska kyrkan på sin blogg:

"Det är också klargörande att bli påmind om vilka jordiska makter som står bakom det mystiska skimmer som gör katolicismen till ett lockade alternativ för många som tröttnat på den svenska sås- och potatiskyrkan."

Deprimerande. Men kul sagt.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.