När orden inte räcker till…

oscar.jpg

Först av allt vill jag tacka mamma. För livet. Kärleken. Trygghet och harmoni. Och min man. Älskade Christophe! Du och jag, i solsken och dimma, skymning och storm. Vi har … du har …. jag har ….

– paus för hysteriskt gråtande –

Och sedan vill jag också… åh, herregud, jag kommer att glömma någon, jag vet det… Förlåt, alla som jag kommer att glömma. FÖRLÅT!

Mari. MARI! Min första läsare, min trognaste läsare. Kommer du ihåg?
"Jaså, var det bara du?" Minns du? Jag kommer aldrig att glömma. ALDRIG!

Och barnen. Ja… barnen. Ni är… Ja, ni är så… Utan er… med er… tillsammans!

– blanka ögon, tårarna rullar stillsamt nedför mina rosenröda, runda kinder –

Och till mina vänner och alla mina elva läsare. Jag hade aldrig…
ja, det är ju ni som… utan er… med er …. tillsammans!

Jag älskar er så mycket.

Hör ni det?

JAG ÄLSKAR ER!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.