Skrivarmamma, rättssäkerhet och Caipirinha

I dag börjar bok och biblioteksmässan i Göteborg. Förra året var jag där, för första gången i mitt liv. Spänd till bristningsgränsen av förväntan, min dröm hade blivit sann och nu skulle jag njuta tillsammans med mina nya vänner. 

 
”Det är helt sinnessjukt. Enda trösten är att man antagligen överlever” hade Liza Marklund sagt till mig när jag träffade henne för första gången i mitt liv en vecka tidigare. Jag förstod inte vad hon menade. ”Det är som en alldeles för stor firmafest” var det någon annan som sa. De kan aldrig ha varit på firmafest med advokater, tänkte jag. Ingenting kan vara värre än det. 
 
Jag hade fel och Liza hade rätt. Men både hon och jag överlevde. Hon med betydligt mer elegans än jag som avslutade min första kväll på bokmässan med att gråta hejdlöst utanför stora ingången till Park hotell och lite senare ställa mig med huvudet över toaletten på mitt hotellrum och stoppa två fingrar i halsen för att bli av med åtminstone fyra stycken caipirinha för mycket. Varför jag grät? Kanske för att jag visserligen hade förväntat mig mycket skitsnack, men aldrig att jag skulle behöva bli illa omtyckt för att jag tror lika mycket på de grundläggande principer om rättssäkerhet och anständighet som en rättsstat måste bygga på som jag tycker att alla ska få tycka precis som de vill, även när de har fel. Säga vad man vill om mina gamla kollegor advokaterna, men jag tror inte att jag skulle behöva ha den diskussionen med någon av dem. Nåja, vi pratar inte mer om det. Grät på offentlig plats gjorde jag och full som en kastrull blev jag. Så jag kan i alla fall inte anklagas för att inte ta det här med författeriet på allvar. 
 
I år ska jag inte till mässan. Inte Liza eller skrivarmamman heller. Men skrivarmamman har ordnat skvaller-kanal direkt från mässhallen. Denise Rudberg ska skicka rapporter till henne (mms och sms) som läggs upp på hennes blogg.  Jag kommer som vanligt att läsa skrivarmamman och jag kommer också att följa Camilla Läckbergs blogg och Bokaktuellt med Jessica Gedin och Jan Gradvall. För att se vad som händer. Men egentligen skulle jag ha velat vara där: i Piratfamiljens trygga famn, för att se om jag överlever. 
 

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.