Om kindpussar, skitsnack och annat livsviktigt

Sofia skriver så här:

”Jag undrar om du nätverkar? Vad har du för tankar kring det? Själv är jag helt socialt inkompetent (kanske överdriver aningens men åt det hållet!). Jag tar bara kontakt m folk som jag verkligen gillar som människor och känner ett intresse för. Jag vill absolut inte umgås med folk som jag tycker är otrevliga eller jobbiga och bränner snabbt alla broar med den typen av människor. Sedan kan det ju visa sig att det hade varit smart att underhålla vissa kontakter… Vad har du för erfarenheter?”

Ja, du Sofia. Har man, som jag, arbetat tio år i advokatbranschen, då har man varit tvungen att genomlida en och annan nätverksträff. Mingel. Konferenser. Frukostmöten. Seminarium. Mentorskap. Allt för att Skapa Sig Ett Nätverk. Det är oerhört viktigt. ”Kontakter” är lika livsnödvändigt för en affärsjurist som ”att utveckla sitt eget varumärke”. Och lika djupt obehagligt.

Det finns nästan ingenting som jag tycker så illa om som påtvingad gemenskap. Flackande blickar, ett glas fastklämt i en plastkläpp på tallriken. Fyra snittar, tretton nötter och en okänd man i brokig slips som luktar illa ur mun. ”Jomenvisst. Jaha… Så intressant. Hmm. Vi måste försöka boka in en lunch…” Och då ska du veta att jag är otroligt bra på att skaffa nya bekanta. Men aldrig någonsin har jag hittat en ny vän eller en bra kontakt genom ett nätverk. På middagar, javisst. På universitetet, praktikplatsen, jobbet, absolut! Jag har till och med fått lära känna otroligt trevliga personer när jag har ställt upp som mentor. Men det där andra, nänä.

Jag nätverkar så lite jag kan. Träffar jag någon så är det för att jag tror att jag kan stå ut med att umgås med den människan i de minuter som krävs för att vi ska kunna fika klart/äta upp/dricka ur. Aldrig någonsin söker jag upp någon för att den personen Kan Vara Bra Att Känna. Alldeles för mycket tid går ändå åt till att prata med personer som förgäves försöker bedöma om Jag är Viktig, eller bara Vem Som Helst. Som först ignorerar mig och sedan (när de av någon anledning bestämt sig för att jag är Viktig) lägger huvudet på sned och kisar intresserat med ögonen när jag pratar om stackmoln och surt vin. Det är plågsamt, förnedrande (och Väldigt Bra Romanstoff).

Så. Det är klart att du inte ska umgås med folk du tycker är jobbiga, Sofia. Utav samma enkla skäl som att du absolut inte ska umgås med folk bara för att de är Viktiga. Hur skulle det annars se ut? Jisses. Som Fåfängans fyrverkeri, kanske? (Bra bok.)

Däremot. Och nu kommer dagens ThisIsTheFirstDayOfTheRestOfYourLife-hälsning som du antagligen absolut inte behöver (man gör sällan det):

Tänk på hur du uppför dig. Hälsa ordentligt. På alla du träffar, alldeles oavsett varför du träffar dem och i vilket sammanhang. Att respektera människor kan aldrig någonsin vara fel, även om de skulle råka vara chefen. Om du, precis som jag, misstror mänskligheten så ska du veta att de enskilda människorna envisas med att vara intelligenta, humoristiska, hjälpsamma och spännande. Det är obegripligt men sant.

PS. Respekt får aldrig någonsin sammanblandas med Inställsamhet.

7 reaktioner till “Om kindpussar, skitsnack och annat livsviktigt”

  1. Tack för ett bra och väldigt intressant svar 🙂 Det är alltid intressant att höra dina tankar om saker och ting, jag är glad att jag upptäckt din blogg.

    Jag ska inte spamma ditt kommetarsfält med mina issues, räcker att jag ställde frågan så att den delvis involverade mig (erm.. hur självupptagen är jag egentligen?) låt oss bara säga som så att jag känner mig stärkt av ditt svar!

  2. Nätverkande kan vara okej, men rätt jobbigt ändå. Jag kan tycka att det är utmattande att vara så jäkla trevlig. Inte för att jag är otrevlig annars, men det känns ibland som jag leker extra trevlig när det behövs. Kul förresten att få säga ett snabbt hej på mässan, visste inte riktigt om jag skulle gå fram, men lite beröm har ju ingen dött av tänkte jag.

    1. Kära O. Det var mycket, mycket trevligt att träffa dig. Tråkigt bara att det blev så kort. Anneli. Tack! Sofia. Varsågod. Pernilla. Du kan gott bli lite mer inställsam tycker jag nog. Eller så.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.