Rätt farbror?

Min första tanke:

Är inte han död?

Min andra tanke:

Han skriver ju fullt begripliga böcker. Hur ska jag kunna bli upprörd nu?

***

Och i Frankrike RASAR man över att han är så politiskt kontroversiell. Jag såg någon kulturnisse förfasa sig över vilken skam årets Nobelpristagare var. Han pratade så fort att det blev skum i mungiporna. Inte sedan Houellebecq vann filifjonkans pris (jag har glömt vilket det var) hade han varit så upprörd. Jag blev inte så lite avundsjuk. Jag vill också vara upprörd.

2 reaktioner till “Rätt farbror?”

  1. Före sju års ålder var jag väldigt litterär, läste alla möjliga nobelpristagare och sådär. Anledningen var ingen annan än bristen på barnböcker i det hushåll där jag befann mig samt att jag tidigt insåg att telefonkatalogen och Forslunds tygkatalog faktiskt var tristare än Pearl Buck och Ernest Hemingway.
    Nuförtiden läser jag möjligen damtidningar. OM jag hinner.
    Nobelpriset . Fint.
    Och vad ville jag med detta inlägg? Bevisa hur rörig jag blir i skallen av fyra hekto stekt älg med därtill erforderliga mängder rött vin? Tala om för mig själv att jag borde ha fortsatt läsa lite bättre böcker? Skryta om fyrtio år gamla kunskapslyft? Kanske det.
    Men , jag masar mig inte till biblioteket för att låna nobelpristagare bara för att. Den där rutan på min whiteboard med ”veckans boktips” gapar förresten tom denna vecka. För två veckor sedan var det ”Bara ett barn” i rutan, förra veckan ”hundraåringen…..”. Nästa vecka blir det nog Simona i min ruta om ingen annan har något bättre. Men, ingen Vargas Llosa för honom har vi inte läst, varken jag eller kursdeltagarna.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.