Människans inneboende ondska, eller faran med endorfiner

Om vi skulle ta och fundera lite på människans natur en stund. Jag menar, är människan ond eller god eller bara jävligt korkad? Fredagen är den perfekta dagen för sådana frågor, dagen då Idoljuryn släpps lös. Ont eller gott eller bara jävligt korkat?

Låt oss använda oss av en så kallad empirisk iakttagelse. Jag gjorde ett spinningpass i går. En galen belgare skrek ut konstiga instruktioner på flamländska. Och franska. Och engelska. Då och då även på italienska. Vilket innebar att när han slutligen hade lyckats ta sig igenom hela instruktionen, då hade vi för länge sedan börjat göra något annat.

Bredvid mig cyklade en gigantisk man iförd en sån där kondomutstyrsel som karlar som cyklar envisas med att sätta på sig. Och pannband. Han såg ut som Jaw utan tandställning. Och utöver att svettas i sådana mängder att det skvätte på mig (!) så utbrast den här granncyklisten med jämna mellanrum i formidabla glädjetjut av typen ”JIIIIIIHAAAAAA” när det var väldans extra jobbigt och ”COME OOOOOON!” när han tyckte att vi andra inte verkade cykla tillräckligt snabbt. Eller bara ”AH! IH! UH!” av oklara skäl. Detta var alltså inte själva ledaren av passet utan bara en enkel medmotionär. ”LET’S GOOOOOOO!”

Jag ville klippa till honom. Kliva av cykeln och gå fram till honom och ge honom en rak höger. Eller knäa honom, hur man nu gör det när karlkräket sitter på en cykel. Vad som helst, bara jag fick tyst på honom.

Eftersom jag är feg, eller vad det nu heter när man inte slåss, så bestämde jag mig för att låta bli. Han fick fortsätta tjoa.

När jag stod i duschen och tvagade mig med nagelborste (svettstänken) funderade jag på vad det egentligen är som får en människa att bli så där. Så där JIPPIHOOOO liksom. Och varför jag tycker att det är betydligt mer misstänksamt än en vanlig, hederligt arbetande surf**tta. För om det skulle visa sig att svettiga Jaws är serievåldtäktsman, eller slår sin fru, då skulle jag nicka överlägset och säga till alla kvällstidningsjournaliser att ”jo, jo… det såg man på honom, det märktes att det var något som var fel”.

Finns det verkligen tillräckligt med syre på jorden för dessa KÄCKA idrottstyper som inte verkar ha förstått att sporta, det gör man för att det ska smaka blod i munnen, inte för att kunna glädjas åt att man inte är den enda som luktar ammoniak? Och cykelshorts. CYKELSHORTS! Vad är det om inte ett bevis på att mänskligheten är på väg mot en säker undergång?

Trevlig helg, förresten.

”TJOOOOOHOOOOOO!”

8 reaktioner till “Människans inneboende ondska, eller faran med endorfiner”

  1. Ooooohh vad jag ska tjohoooooooa idag på jympan!

    Jisses!
    Min träning har plötsligt fått en helt ny, nästan andlig, dimension! Halleluja, jag menar tjohoooooooooo!

    Först träning, sen bubbel (ska få ett dubbelt tax-free pack).
    Har gjort laxsnittar och nån varmrätt.

    I´m SO getting laid.

  2. Hm alltså, jag tjohoohooo:ar alltid på spinningen. Trevligt tycker jag med lite tjo och tjim, annars så sitter man ju bara där och har det jobbigt. i sin ensamhet. Kanske beror det på att jag spinning skolad i USA. Det sätter väl sina spår.

    Ps. jag har cykelbyxor också.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.