Vad kan jag göra? Kan någon svara på det?

– Barn är inga paket. Man behandlar inte barn på det här sättet, säger psykologen Bo Edvardsson i kvällens avsnitt av Uppdrag granskning. Och jag gråter så att jag hulkar.

Programmet fortsätter. Det är svårt. Det är faktiskt tidvis nästan omöjligt att titta på.

De båda syskonen, några år gamla, trodde de skulle vara borta några timmar. Men de fick aldrig mer komma hem till gården där de vuxit upp, det enda stället de minns. Kommunens inkompetens förändrade familjehemsbarnens liv för alltid.

Uppdrag granskning i kväll berättar om hur socialtjänsten agerade när två barn rycktes från sitt familjehem – utan förvarning.

Jag gråter när jag tittar. Gråter för att jag inte kan annat. Och jag kan inte andas när mobilfilmen visar hur den lilla flickan gråter besinningslöst och hennes bror tappar andan för att han inte vill släppa sin pappa, den enda han har känt men inte får stanna hos.

De här barnen är inte ensamma. Jag vet det. Jag försökte skriva en roman om dem, med ett så kallat lyckligt slut. För det finns så oerhört många barn, i Sverige, i andra länder alldeles nära oss, som har det lika illa, så många fosterfamiljer utan rättigheter och bara skyldigheter och en kärlek som inte går att hejda.

Min roman Bara ett barn blir ibland kritiserad för att vara ”för mycket”. Läsningen av Bara ett barn blir för vissa människor ”osannolikt jobbigt”.

Hittills har ingen jag har träffat som verkligen jobbar med de här barnen i verkligheten sagt att min roman på något vis överdriver det som de ser dagligen. Tyvärr. För jag hade verkligen önskat att det osannolika i min berättelse inte hade varit det lyckliga slutet.

Vad kan jag göra nu? tänker jag när programmet är över. Vad kan jag göra? Jag måste kunna göra något. Är det någon som kan svara på vad jag kan göra?

5 reaktioner till “Vad kan jag göra? Kan någon svara på det?”

  1. Hm. Du jobbar heltid. Har tre barn. Ett äktenskap. En vardagsinfrastruktur att upprätthålla. En hälsa att se efter. Om du hinner så kan du ju bli fosterförälder. Annars tror jag att det räcker om du fortsätter att skriva bra böcker på temat så att frågan hålls levande… Sov gott!

  2. Har inte sett programmet men skall se det. Ja vem för egentligen dessa barns talan. Vem står upp för deras rättigheter? När systemet inte fungerar får dom betala. Nej, skriv mer du för barnens skull! Vi borde bli fler som gör dessa barn ”sedda”! Tack för att du gör det! Skall fundera ut hur jag kan dra mitt strå till stacken!

  3. Jag ser att du själv har svaren på vad du ska göra: Påpeka, lyfta, uppmärksamma och skriva. Precis som du gör i dina böcker och precis som du gör på den här bloggen.

    Jag anser att fosterhemsplaceringsystemet är Sveriges stora skam. Vi har svikit de här barnen.. det har handlat om de biologiska föräldrarnas rättigheter till sina barn, inte om barnens rätt till föräldrar. Det står i Haagkonventionen att ”alla barn ska ha rätt att växa upp i en familj”. Jag vet inte om Svensk lagstiftning gör en egen tolkning.. eller om det har läst familj i plural eller om de läser ”en familj..då och då”. Jag vet inte. Jag känner mig bara förtvivlad och maktlös. /Sofia

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.