Vad tycker du?

Jag verkar ha drabbats av åsiktsafasi. En tronarvinge är född! Jaha… Den blonderade författaren med brännan rappar i Det svenska tv-program som i folkmun kallas ”mellon”. Monumentalt ointressant. Oscarsgalan i natt. Så dags sover jag. En barnbok har en huvudperson som benämns ”hen”! Zzzzzzzzzzzz.

Vi skyller på februarifrossan. Sjukdomsmånaden. Då man glömmer hur det känns att inte bli feberandfådd av att gå uppför en trappa, då man glömmer hur det känns att inte vara en dag innan eller en dag efter kräksjukan, men har i skållhett närminne hur det känns att faktiskt ha kräksjukan.

I dag är sista dagen på barnens sportlov. Den äldsta ligger bredvid mig och sover, den mellersta ligger i sin säng och läser Harry Potter och den yngsta ligger i soffan och tittar på Disney-kanalen. Vi har allesammans pyjamas på oss och ska äta uppvärmda rester till både lunch och middag. Barnen vet att i morgon får de inte vara sjuka längre. Om det har någon som helst inverkan på deras hälsotillstånd är svårt att säga. Till skolan ska de i alla fall. Allesammans. De får kräkas på fröken om det kniper.

I övrigt försöker jag skriva. På nätterna, efter jobbet, just nu. Det går faktiskt ganska bra, märkligt nog. Och jag läser. Enbart så kallade lättlästa böcker, som man brukar kalla böcker som är såpass välskrivna att de faktiskt inte går att lägga ifrån sig. För någon vecka sedan läste jag Anna och Mats bor inte här längre. Sträckläste den, gjorde jag. Den var på sina ställen nästan outhärdligt sorglig. Happy-happy-my-ass, så att säga. Och det var så otroligt skönt att Anna och Mats fick skilja sig. För att slippa leva ihop. Eftersom de helt uppenbart passerat den där gränsen då skilsmässa inte längre handlar om något annat än en sorts överlevnad, inte om självförverkliganden och storstadsegoism. (Och personligen tror jag faktiskt att mycket få skilsmässor handlar om något annat än just det, alldeles oavsett hur man i efterhand försöker förklara vad som gick fel. Överlevnad.) Anna och Mats bor inte här längre. Bra titel. Och bra bok, helt enkelt. Så för några dagar sedan läste jag även Fly för livet, enligt Helena själv hennes bästa deckare. Jag har inte läst de andra deckarna, men jag tyckte mycket om Fly för livet. Sträckläste den också, gjorde jag. Bra bok, helt enkelt. Även om det verkligen inte är speciellt enkelt. Det där med bra böcker, alltså. I synnerhet att skriva dem. Det är lättare att läsa en bra bok än att skriva en. Så mycket kan jag i alla fall tycka. Trots afasin.

Nu återgår jag till skrivandet. På boken. Tanken är att den ska bli bra. Helt enkelt.

4 reaktioner till “Vad tycker du?”

  1. Käraste Malin! Jag blir så glad. Och jag fattar vad du menar med det andra. Jag som följer mellon med Erik och på så sätt engagerad förstår ändå inte. Ska man ”rasa”? Mot Ranelid? Man vill bara … gäspa.
    kram

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.