Solenne in quest´ora

Vi pratar sällan om hur det är att bo utomlands. Jag bor utomlands. Det är bra. I korta drag. Även om jag alltid längtar ”hem”. En av de bärande anledningarna till att det faktiskt inte tar kål på mig är att jag har vänner här. Vännerna blir alldeles särskilt viktiga när familjen är långt borta.

När jag pluggade juridik i Uppsala träffade jag en kvinna som heter Ingrid. Vi arbetade bägge två – gratis – på Stockholms nation. En sen kväll sjönk vi ner på det halvsmutsiga golvet strax bredvid diskmaskinen och pratade om kvinnofrågor och opera (eller kanske mer specifikt om Wagner och Puccini och Joan Sutherland och Jussi och Bergmans Trollflöjten) och sedan den dagen är hon en av mina allra bästa vänner. Hon bor också i Bryssel. Någon månad efter att jag träffade Christophe så presenterade jag henne för en av Christophes napolitanska vänner och i dag är de gifta och har tre fina små ungar och bor tio minuter från oss i en villa med en tomt där Ingrid odlar Ingrid Bergman-rosor och en miljon andra plantor som jag knappt vet vad de heter.

Vi var där på lunch i dag. Barnen spelade volleyboll och fotboll och Ingrids man Mario bjöd på köttfärslimpa och den napolitanska mammans hemgjorda limoncello. Det är livsfarligt att bjuda mig på limoncello. Jag börjar genast spela musik jag gillar, dansa, sjunga och genera alla barnen (och Christophe). Ingrid är den enda som står ut med mig.

Vi hade en fantastisk söndag.

29 reaktioner till “Solenne in quest´ora”

  1. Härligt. Njut av att bo där du bor och att du har vänner där som du tycker om. Vänner är det viktigaste och då spelar det ingen roll var man bor. Jag hade gärna bott utomlands för den delen, gjorde det när jag var 20 år men skulle vilja göra det igen. Nu är jag bunden till hemmet och jobbet, kan sällan njuta av att resa eftersom jag måste ha rullatorn med. Så njut av vänner och familj. Det är ju så att där ens familj är där är hemma ”Whereever I lay my hat that´s my home”

  2. Härligt. Njut av att bo där du bor och att du har vänner där som du tycker om. Vänner är det viktigaste och då spelar det ingen roll var man bor. Jag hade gärna bott utomlands för den delen, gjorde det när jag var 20 år men skulle vilja göra det igen. Nu är jag bunden till hemmet och jobbet, kan sällan njuta av att resa eftersom jag måste ha rullatorn med. Så njut av vänner och familj. Det är ju så att där ens familj är där är hemma ”Whereever I lay my hat that´s my home”

  3. Älsking, nu gjorde du mig väldigt rörd… Tack för fina inlägget. Kärleksförklaringar lämnar jag utanför bloggen men nog blev jag förälskad den där natten i nationsdisken, nästan 20 år sedan… Och lika härligt och befriande är det att gagga med dig fortfarande, med eller utan svärmors Limoncello. puss min vän

  4. Älsking, nu gjorde du mig väldigt rörd… Tack för fina inlägget. Kärleksförklaringar lämnar jag utanför bloggen men nog blev jag förälskad den där natten i nationsdisken, nästan 20 år sedan… Och lika härligt och befriande är det att gagga med dig fortfarande, med eller utan svärmors Limoncello. puss min vän

  5. Härligt!
    Visst är det sa att vänner blir lite extra viktiga när familjen är langt borta. Vi har bott utomlands länge, den här gangen har det blivit nio ar (tidigare utlandperioder var innan barnen). Var äldste var 4 och mellansonen drygt 1 när vi flyttade. Lilleman har aldrig bott i Sverige. De träffar ju mor-och farföräldrar och morbröder och fastrar och alla de där hyfsat regelbundet. Men inte sa ofta. Och när det kniper, typ mamma ligger däckad i influensa och pappa är i en annan världsdel (eller mamma ligger pa förlossningen och pappa är i en annan världsdel-det har vi ocksa varit med om!)da är det vara vänner som rycker in. vara fina vänner, de flesta föräldrar till vara barns kompisar. It takes a village to raise a child (eller avlasta en mamma). I var village bor ingen ur min biologiska familj-men visst är de som bor här min familj. För de finns där när vi behöver dem. Eller bara behöver skratta. Eller grata. Vara barn behöver fler vuxna omkring dem och det blir vara vänner som far vara nära barnen. För även om släkten är bäst (enligt barnen, vi vet att den kan vara värst ocksa ;-D)sa finns de inte nära. Men det gör vännerna.

  6. Härligt!
    Visst är det sa att vänner blir lite extra viktiga när familjen är langt borta. Vi har bott utomlands länge, den här gangen har det blivit nio ar (tidigare utlandperioder var innan barnen). Var äldste var 4 och mellansonen drygt 1 när vi flyttade. Lilleman har aldrig bott i Sverige. De träffar ju mor-och farföräldrar och morbröder och fastrar och alla de där hyfsat regelbundet. Men inte sa ofta. Och när det kniper, typ mamma ligger däckad i influensa och pappa är i en annan världsdel (eller mamma ligger pa förlossningen och pappa är i en annan världsdel-det har vi ocksa varit med om!)da är det vara vänner som rycker in. vara fina vänner, de flesta föräldrar till vara barns kompisar. It takes a village to raise a child (eller avlasta en mamma). I var village bor ingen ur min biologiska familj-men visst är de som bor här min familj. För de finns där när vi behöver dem. Eller bara behöver skratta. Eller grata. Vara barn behöver fler vuxna omkring dem och det blir vara vänner som far vara nära barnen. För även om släkten är bäst (enligt barnen, vi vet att den kan vara värst ocksa ;-D)sa finns de inte nära. Men det gör vännerna.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.