Tidernas bästa kalas (eller sagan om de tio små fransyskorna)

Vi har kalas. Kombinerat födelsedags- halloween- och övernattningskalas. Så under veckan som gått har jag täckt alla köksfönster med svart plast, lindat in köket i spindelväv, varit på IKEA och hetskonsumerat ljus, bakat och marinerat och åkt land och rike runt för att hitta billig kolsyreis.

Det blev, skulle jag vilja påstå, mycket fint och mycket lyckat. (Att tioåringen började storböla när tolvåringen ville sova med alla de andra ungarna på vinden är glömt nu… jag drog henne därifrån och in i ett rum och sa åt henne att om hon inte skärpte sig OMEDELBART så skulle jag ringa alla föräldrarna och tvinga dem att komma och hämta sina barn och är det inte tur så säg (!) att när man grälar på det viset klockan halvtolv på natten med en tioåring som har kalas och är övertrött, ja, då VET man precis VEM det är som är mogen och ansvarstagande och gör som det förväntas av henne och INTE är det fyrtiotreåringen…)

Men det löste sig, de somnade (alla fick vara med) i en enda stor fransk hög i det arbetsrum som jag har fått för att jag ska ha ett ställe som är bara … hrm… mitt. Där jag ska få ha mina grejer och mina anteckningar och, nej, jag hann inte flytta in och nu luktar det flicksvett och nymålat och på det hela taget känns det ganska bra att få det ordentligt invigt.

Vi har bett föräldrarna om hämtning klockan elva, men hade inte riktigt räknat med att vi VANN en timme i natt (hurra?) och att tjejerna skulle vakna klockan sex (sommartid). Så nu har Christophe tagit alla fransyskor till parken. I går var de tio, men en liten fransyska fick ont i magen (och började kräkas strax efter klockan ett i natt) och så var de bara nio. Det är så tyst i huset så att det susar i öronen. Jag skulle gissa att Christophe kommer vilja sova middag…

Bilder?

Jag sminkade mig noggrant. Framhävde mina naturliga egenskaper. Hade en bra hårdag.

Jag bjöd på trolldryck. Tolvåringen skämdes så mycket att kolsyreisen smälte när jag hehe-ade och droppade drakblod och enhörningssnor i fransyskornas läsk. När jag vevade med trollstaven stönade hon och gick därifrån.

Till efterrätt hade häxan Martha Stewart Surtant NATURLIGTVIS bakat cupcakes.

Allt var täckt i spindelväv. Till och med arvegodset och de handmålade maskerna som vi köpte i Venedig förra året.

Kolsyreis kan vara det häftigaste jag någonsin har inhandlat för 2 euro kilot. Men det var ett heltidsjobb att hålla grytan kokande.

Min assistent.

16 reaktioner till “Tidernas bästa kalas (eller sagan om de tio små fransyskorna)”

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.