God jul, frid vare med er

Jag upplever något ovanligt. Lugn och ro. Jag kan inte minnas när jag kände mig mindre stressad. Plötsligt händer det alltså: julefrid, på riktigt.

Min syster och hennes man är här. Ungarna och jag har gjort pepparkakshus och kokat knäck. Jag är ledsen om det låter hysteriskt, men det var faktiskt, för första gången i mitt liv kanske, precis tvärtom. Stora barn har jag inte riktigt ännu, men jag har större barn än jag någonsin haft. De hjälper till.

(”Städa. STÄDA DITT RUM NU. Inte sen. Jag menar allvar!” sa jag till tolvåringen i går. ”Men, mamma”, svarade hon. ”Jag vill ju bara gosa med dig.”)

Och det gör inget om det är stökigt. Vem bryr sig?

 

Kvinnor lär ha sin sexuella höjdpunkt vid 43 års ålder. Jag byggde pepparkakshus i går, det blev snyggare än någonsin. Det är fönsterglas i mitt pepparkakshus. Christophe var bortrest.

Min tolvåring kokade knäck. (Med marschmallows, nötter och cornflakes.) Hon orkade väldigt länge. Jag städade. Diskade. Gjorde kulprov. Fixade klart. Men det är hennes knäck. De är overkligt goda.

Den syns bara suddig längst bort i bild, men tioåringen bakade en vit chokladkladdkaka med saffran (recept i senaste Amelia) och det är möjligen den godaste kaka jag någonsin ätit.  Jisses… God. Väldigt god.

Nu firar vi jul, vänner. På det sätt vi vill. Och så hörs vi snart igen.

 

 

39 reaktioner till “God jul, frid vare med er”

  1. God fortsättning på julen. Har varit lite otillgänglig sen jag laddade ner dina bäcker och tänkte fortsätta på samma sätt. Bara ett barn gav mig en sorgsen klump, men tack för slutet. 🙂

  2. God fortsättning på julen. Har varit lite otillgänglig sen jag laddade ner dina bäcker och tänkte fortsätta på samma sätt. Bara ett barn gav mig en sorgsen klump, men tack för slutet. 🙂

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.