Notch-notch-you-know-what-I-mean

I går låg dimman tät över ett iskallt Bryssel. På andra sidan sundet höll Cameron ett tal om Europas framtid. Och jag publicerade på mitt illa skötta instagramkonto ett fotografi som visade det mjölkvita panoramat från mitt kontor på 28 våningen. Åtminstone en av mina äldsta barndomsvänner gjorde kopplingen mellan de bägge grumliga utsikterna. Men jag antar att man får lov att vara tydlig om man vill bli förstådd.

😉

Eller, notch-notch-you-know-what-I-mean, som det hette på min tid.

I övrigt har veckan som gått bjudit på en diger uppsättning nedslående nyheter. Allt från att Carola har snyggare bröst än jag till att vi i Sverige fortfarande sysslar med slavhandel. Dystert. Och förvånande. Åtminstone det där med brösten.

Men snart vänder det. I kväll kommer min mellandotter hem från sin skidsemester (ÄNTLIGEN) och i morgon ska jag ägna dagen åt att skriva föredrag om advokaten i litteraturen. ”First, let’s kill all the lawyers”, som titeln är. ”Du borde inkludera även ekonomerna”, påpekade en person i min närhet. Men jag tror inte att det fanns ekonomer på Shakespeares tid. De hade fullt upp med pesten.

Och apropå det. Har ni några förslag på bra advokatromaner? Författare som skrivit roliga saker om advokater? Eller sorgliga, upprörande, putslustiga saker om advokater? Jag tänkte börja tala om antikens oratorer, färdas genom La farce du maître Pathelin och Shakespeares Henry VI, till Kafkas Processen, medborgarrättrörelsens To kill a mockingbird och dagens Grishamska kapitalistsvin och Ferdinand von Schirachs moraliska hjältar…  Alla förslag mottages med förtjusning. Utom de dåliga förslagen. De tänker jag i vanlig ordning ignorera.

Notch-notch.

Och här kommer gårdagens utsikt. Det är lite ljusare i dag. Men fortfarande lika kallt.

29 reaktioner till “Notch-notch-you-know-what-I-mean”

  1. Advokatfilmer också?

    Jag bestämde mig för att bli advokat efter den där tv-serien som gick när vi var barn men som jag inte orkar googla vad den heter (Betygsjakten?). Sex veckor höll jag ut på juristlinjen. Sen blev jag psykolog. Stackars mamma, hon förlät mig aldrig. Pussochkram

  2. Advokatfilmer också?

    Jag bestämde mig för att bli advokat efter den där tv-serien som gick när vi var barn men som jag inte orkar googla vad den heter (Betygsjakten?). Sex veckor höll jag ut på juristlinjen. Sen blev jag psykolog. Stackars mamma, hon förlät mig aldrig. Pussochkram

    1. Jag känner ingen som har värre svindel än jag. I tre dagar jobbade jag med persiennerna neddragna. Men så vande jag mig. Det är lite märkligt, men jag tror att det beror på att det liksom är för högt. Det är snudd på flygplanshögt. Och det är lättare än två till femtio meter högt.

    1. Jag känner ingen som har värre svindel än jag. I tre dagar jobbade jag med persiennerna neddragna. Men så vande jag mig. Det är lite märkligt, men jag tror att det beror på att det liksom är för högt. Det är snudd på flygplanshögt. Och det är lättare än två till femtio meter högt.

  3. På sommaren för tio år sedan innan jag började plugga en master i juridik på ett jääättefint universitet fick vi en lista med förslag till litteratur att läsa på stranden. Dessa är de böcker som jag kommer ihåg på rak arm:
    Bleak House av Dickens
    Shooting an Elephant av George Orwell
    One L av Scott Turow

    En annan bok som var à la mode då var Brush with the Law, av Byrnes och Marquart, en modern variant av One L och The Paper Chase.

  4. På sommaren för tio år sedan innan jag började plugga en master i juridik på ett jääättefint universitet fick vi en lista med förslag till litteratur att läsa på stranden. Dessa är de böcker som jag kommer ihåg på rak arm:
    Bleak House av Dickens
    Shooting an Elephant av George Orwell
    One L av Scott Turow

    En annan bok som var à la mode då var Brush with the Law, av Byrnes och Marquart, en modern variant av One L och The Paper Chase.

  5. Att som ensam kolonialsoldat med ett enkelt gevär ha till uppgift att uppfylla tusentals närvarande indiers förväntan att döda en skenande elefant är kanske en mycket träffande metafor för försvarsadvokatens (ofta omöjliga) uppgift…

  6. Att som ensam kolonialsoldat med ett enkelt gevär ha till uppgift att uppfylla tusentals närvarande indiers förväntan att döda en skenande elefant är kanske en mycket träffande metafor för försvarsadvokatens (ofta omöjliga) uppgift…

  7. Emmanuel Carrères ”L’Adversaire” är fantastiskt bra, tycker jag. OK att Carrère är författare som bestämt sig för att skriva om ett uppmärksammat brottmål, men det handlar ju även delvis om hans egna funderingar över att föra den skyldiges talan.

  8. Emmanuel Carrères ”L’Adversaire” är fantastiskt bra, tycker jag. OK att Carrère är författare som bestämt sig för att skriva om ett uppmärksammat brottmål, men det handlar ju även delvis om hans egna funderingar över att föra den skyldiges talan.

  9. Varvad eller packad så känner jag mig ändå inte särskilt förnöjd idag. Jag hade gärna suttit ute i solen och njutit av en påse smågodis och en bra bok. Problemet är min maniska personlighet. Börjar jag läsa så kan jag inte sluta. I somras satt jag på balkongen i min lilla hyrda studio, med en förpackning lyxig glass inklämd mellan knäna, och slukade böcker på ledig tid. Jag lånade påsvis hos några vänner som har en poolbar på ett ”Engelskt” hotell i Gerani. Penny, frun i hushållet, höll tydligen räkning och frågade en av de sista dagarna om jag läst alla. Jo det hade jag, även om Kapten Corellis mandolin låg och samlade damm rätt länge. Trettiotre böcker påstod hon att jag läst, på fyra månader. Jag kan tala om att hon missat med ungefär åtta, hon var inte där alla gånger jag lånade nya… Tro faan att jag var blek när jag kom tillbaka till Sverige!

  10. Varvad eller packad så känner jag mig ändå inte särskilt förnöjd idag. Jag hade gärna suttit ute i solen och njutit av en påse smågodis och en bra bok. Problemet är min maniska personlighet. Börjar jag läsa så kan jag inte sluta. I somras satt jag på balkongen i min lilla hyrda studio, med en förpackning lyxig glass inklämd mellan knäna, och slukade böcker på ledig tid. Jag lånade påsvis hos några vänner som har en poolbar på ett ”Engelskt” hotell i Gerani. Penny, frun i hushållet, höll tydligen räkning och frågade en av de sista dagarna om jag läst alla. Jo det hade jag, även om Kapten Corellis mandolin låg och samlade damm rätt länge. Trettiotre böcker påstod hon att jag läst, på fyra månader. Jag kan tala om att hon missat med ungefär åtta, hon var inte där alla gånger jag lånade nya… Tro faan att jag var blek när jag kom tillbaka till Sverige!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.