Solen skiner, det är tjugotvå grader varmt, jag borde hämta upp parasollet från källaren

Jag har shorts och linne på mig. Ligger på min solstol i trädgården. Lyssnar på Maria Mena, Fuck you på repeat. Och just precis nu tar jag en paus från Magikerna (som är boken jag ”läser just nu”, parallellt med Lean In för att jag fortfarande inte ORKAR ta itu med På flykt från ett sorgebud eller Agaat, som bara är så jävla LÅNGA!) för att blogga.

(Christophe skjutsar barn åt alla håll och kanter.)

Ni vill alltså att jag ska blogga. (Christophe tycker att jag skulle ägna mig mer åt att skriva romaner. Och skjutsa barn.)

Vi får väl träffas någonstans på halva vägen. För jag gillar ju också bloggformatet. Den där ”lättheten”. Det där okomplicerade, det som är kul, utan att vara… Nåja. Blabla. Yesterday’s news. Vem bryr sig? (Man måste vara vig om man ska klara av att slicka sig själv i rumpan, but I still got it.)

Men blogga är tidskrävande. Mer än alla andra sociala medier sammantaget faktiskt.

Jag kommer aldrig att hinna blogga varje dag. Åtminstone inte någon längre tid. ”Då och då”, kommer att betyda allt mellan en gång i månaden till varannan dag. Men vi kan väl göra så här: ni ställer frågor i kommentarsfältet. Vad som helst, enligt principen Frågespalt. Jag svarar. Enligt principen: ge mig ett ämne så ger jag er en åsikt (jag kommer inte ihåg vad hon heter som sa det, men inte var det jag, i alla fall inte första gången). Jag svarar nog på allt. Jag blir i alla fall glad för alla frågor. (Enligt principen: en författare utan läsare är bara en simpel klottrare.)

 

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.