Vardag

Det är ju också det här med vad man förmedlar för bild. Vad man väljer att berätta. Och hur ni väljer att uppfatta det. Jag har ju visserligen knappt några läsare, så de där som tycker (illa) om allt och missförstår allt som överhuvudtaget kan uppfattas, de slipper jag.

En kamrat som mår dåligt. Ett gräl. En rygg som gör ont. Saker man bör göra, men inte gör. Saker man borde undvika, men gör ändå. Och ett samtal från skolan, tioåringen har konstiga utslag, det är nog en virussjukdom som måste behandlas. Så sitter man i väntrummet hos doktorn och det blir sent, man läser läxor med en, håller en annan i handen, och nej, det är ingenting allvarligt, men det blir sent och vi är hungriga och trötta och stannar på vägen, på det där italienska stället.

Because you’re worth it, är verkligen en spottloska i ansiktet på alldeles för många.

Because I can?

Det var ingen vidare dag, det här. Men jag väljer att visa er detta.

Gott var det. Och det var ingen usel dag. Den verkar ta sig mot slutet.

 

 

 

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.