Free Nelson Mandela

Det är inte ofta som man faktiskt känner att man är del i något större, i ett skeende som betyder något för mänsklighetens utveckling. Det är inte ens speciellt vanligt att man inser (även om man själv är vare sig offer eller förkämpe) att precis just nu händer något historiskt. (Och då menar jag inte ”historiskt” som i betydelsen ”prinsessan Madeleine gifter sig” utan ”historiskt” i betydelsen ”viktigt”.

När jag var femton år åkte jag och några kompisar (allesammans betalande medlemmar i någon sorts ANC-stödförening) till Göteborg och gick på ANC-galan. Vi stuvades in i en buss som var äldre än mina morföräldrar men aldrig någonsin sett insidan på en besiktningscentral och som framfördes av tre stycken långhåriga gentlemän som turades om med att vila ut i den hängmatta som de spänt upp i mittgången. Det var inte rökförbud inne i bussen och rutorna gick inte att veva ner och gentlemännens cigaretter luktade sött som bränd sirap.

Men vi kom fram. Vi gick på konsert, sjöng oss hesa och det var alldeles magiskt. Tottas Bluesband var bäst. Jag har för mig att vi åkte hem direkt efteråt. Mitt i natten. Chaufförerna var inte nyktra då heller. Men vi sov gott allesammans.

Och! Det var inget tvivel om att vi var en pytteytteliten del av en historisk kamp. Det kändes. Och det kändes bra.

Jag minns också när jag fick beskedet om att Nelson Mandela släppts fri.

Inte heller då var det något tvivel om hur stort det var.

Jag tänker komma ihåg det under dagarna och veckorna som komma skall.

Och ignorera att mitt bidrag till det historiska skeendet i huvudsak begränsades till passiv marijuanarökning och framkallande av fara för 15-åring (dvs mig). För jag sjöng mig faktiskt hes på ANC-galan. Och i morse på Gomorron Sverige berättade Tomas Ledin att många år senare, när Nelson Mandela precis tagit emot Nobels fredspris, då hade Mandela berättat för honom att dagen efter den där konserten hade hans fångvaktare öppnat dörren på morgonen och sagt att i går samlades en massa nordbor i Göteborg för att stödja ANC:s kamp. Det hade gjort Nelson Mandela glad.

17 reaktioner till “Free Nelson Mandela”

  1. Fint, Malin. Världen är en bättre plats med Nelson Mandela, så är det nog bara. Men om vi minns allt han gjort och hur han är (!) som person, så kan vi också bidra till en bra värld. Det behövs ju faktiskt bara pytteyttelite från var och en.
    Och det är så himla sorgligt att liksom bara gå och vänta på att han ska dö nu.

  2. Fint, Malin. Världen är en bättre plats med Nelson Mandela, så är det nog bara. Men om vi minns allt han gjort och hur han är (!) som person, så kan vi också bidra till en bra värld. Det behövs ju faktiskt bara pytteyttelite från var och en.
    Och det är så himla sorgligt att liksom bara gå och vänta på att han ska dö nu.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.