Vikten av att inte ta skit

Jag väntade på skolbussen. I svag motvind, eftersom det är så man gör när man sitter på pass. Och i samma stund som jag nickade åt en pappa som också stod där och väntade kom en by och med den… vittringen av en … tja… besvärad mage.

Vad jag tänkte?

Att det kanske vore oartigt (av MIG) att flytta på mig.

Att HAN kanske skulle kunna ta illa upp av att JAG antydde att jag just märkt hans belägenhet.

Alltså.

ALLTSÅ?

Det är bra att vara väluppfostrad. Men jag vill inte bli ihågkommen som alltför tillmötesgående. Ibland måste man faktiskt STÅ MED RAK RYGG, våga ta ställning och visa att man inte TAR SKIT, eller i alla fall prutt.

Så jag låtsades få ett telefonsamtal, viftade lite på ena handen upp i luften som för att säga åh-allt-detta-regnande-jag-måste-akta-så-att-inte-mobilen-får-vatten-på-sig och flyttade på mig.

6 reaktioner till “Vikten av att inte ta skit”

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.