…och vad har jag funderat på i dag då?

Simona (min bloggvän) undrar vad jag har funderat på i dag. Malins funderingar-visa-vad-du-kan liksom.

Inte mycket. Det var en funderingslight dag. Men den innehöll ändå några ilskna tankar om kapitalismens negativa inverkan på min egentid. Man funderar lätt på sådana saker när man packar upp kartonger. Och ännu fler kartonger. Och ÄNNU fler kartonger. Med saker, saker och ett så stort antal petshopdockor att det motsvarar befolkningen i en av de större asiatiska storstäderna. Där dockorna dessutom antagligen är tillverkade. Av barn i samma ålder som min yngsta och det gör mig inte mer positivt inställd till vare sig petshopdockorna eller kapitalismen.

Flyttkartonger får den mest förhärdade att tänka att det där med köpstopp och att downshifta och flytta permanent till ett stenhus utan el på Gotland i grunden nog är bra idéer. För att mitt i kökssakerna inser man att sodastreamen (som man köpte för att spara in på alla bubbelvattenflaskor som man släpar från affären, in i bilen, ut ur bilen, in i skafferiet och sedan till sopsorteringen) är en tidsslukare av närmast bibliska mått eftersom gaspatronerna som gör själva bubblorna i det bubbliga sodastreamvattnet bara går att hitta i ett mycket begränsat antal affärer (som kräver bil eller två bussbyten och jag har inte tagit bussen sedan någon gång på åttiotalet) och därför har sodastreamen blivit bara ytterligare en sådan där pryl som renderar punkter på långa attgöralistor som trycker över mitt bröst och lägger börda på en redan ytterst sargad dubbelarbetande (fast just nu tjänstledig) själ.

Sedan har jag funderat på att vad-är-det-egentligen-för-samhälle där man svär över alla sina prylar och bestämmer att lösningen måste vara att genast åka till IKEA (det ska jag göra i morgon) och köpa några bra förvaringsprylar eftersom man har fått för sig att det går att spendera sig ur alla trängda lägen och lättare stressrelaterade andningssvårigheter och är inte det självaste det kapitalistiska grundproblemet egentligen? (Och varför kan inte miljöpartiet vara Europavänliga och lite mer realistiska och kanske lite mer som folkpartiet var på åttiotalet, ni vet då jag fortfarande åkte buss för då kunde man ju rösta på dem i höst, men, nej, man kan inte rösta på dem, det går inte, jag menar… vi får återkomma till miljöpartiet, men de går inte att rösta på, faktiskt, tro mig. Även om man tar bussen och trots att Wetterstrand är det närmaste Obama vi kommer i Sverige.)

Och sedan har jag funderat på att det-är-väl-självaste-fan att vi kom tillbaka så sent till Bryssel att jag missade julirean.

Det har jag funderat på i dag.

Om italienska lögner och Doris Day

Säga vad man vill om italienare (och det brukar jag göra) men de är verkligen bra på att ljuga. Mycket bra på att ljuga. Lögner behöver som bekant inte nödvändigtvis vara något alltigenom dåligt. Som när jag i förrgår sa åt yngsta fransyskan, jag menar dottern, att tvätta stjärten.

”Nej!” förklarade hon och knep ihop knäna som en kissnödig Doris Day.

”Om man inte tvättar sig i stjärten varje dag börjar det mögla”, svarade jag. ”Mögla och lukta.”

Fyraåringen lät sig inte imponeras.

”Du ljuger”, konstaterade hon. Och eftersom hon hade alldeles rätt tvättade jag henne ändå. Det var ingen av de bättre mamma-dagarna. Dessutom är det nästan sant. Åtminstone det där med lukten.

Och på vilket sätt var detta ett exempel på att lögn kan vara bra? Undrar ni kanske? Och vad har egentligen underlivshygien med italienare att göra (om man nu inte råkar vara av den rågblonda tågluffande typen)? Inte alls. Inte mycket. Så varför berättar jag allt det här? Jag har glömt, tappat tråden, bytt ämne. Egentligen försökte jag nog bara säga något om italienare. Familjen och jag flyttade från Florens för exakt två dagar sedan och jag ville berätta det. Nu bor vi istället i Bryssel. Varför jag var tvungen att berätta just det här verkar obegripligt även för mig.

Jag ska gästblogga här på Yourlife i två månader. Enligt bloggens namn ska jag vara ”fundersam”.  Snart tänkte jag därför lista ut hur man tar dagens bild på sina kloka tankar. Jag tänkte också utnyttja varje tillfälle att göra reklam för min nya roman, Bara ett barn, som släpps om exakt en månad.

Allt detta, Malins funderingar, kommer att bli alldeles underbart underhållande. Oslagbart, storslaget, intelligent och genomtänkt. Som italienaren hade sagt.

Helt sanningsenligt.